Frostberg i San Francisco

Dagens Industri kör i dagarna igång en sommarkampanj där läsarna får ge bort tidningen gratis i två veckor till tre vänner. Men först får de chans att designa sin egen förstasida som del av kampanjen. Ett lika smart som enkelt sätt att låta läsarna interagera med tidningens layout och samtidigt göra reklamen mer personlig.

(Intressant och andra bloggar om: Dagens Industri, medier, marknadsföring.)

Börjar komma upp i tempo när det gäller Silicon Valley-rapporteringen för Sydsvenskan.

Har en serie krönikor på gång om vad som egentligen har byggt framgången i “Dalen” och ställer det mot hur det funkar hemma i Sverige. Intressanta perspektiv på entreprenörskap öppnar sig.

Första krönikan i serien är Viktigare att våga än att alltid göra rätt. Kommande avsnitt handlar om mångkulturella möjligheter, riskkapital och kanske något mer…

(Intressant och andra bloggar om: Silicon Valley, entreprenörskap, Sydsvenskan.)

Ännu en tanke på temat hur tidningar och andra medieföretag ska kunna generera nya intäkter…

Deras styrka är att de redan äger kontaktvägar till tio- eller hundratusentals läsare av tidning och webb. Där finns en potentiell kundgrupp som går att göra så mycket mer av, men tyvärr är relationsbyggandet till dessa människor i de flesta fall undermåligt skött i dag. Det skulle gå att utveckla - både redaktionellt genom mer interaktion med läsarna och kommersiellt så att lojala kunder blir ännu mer lojala och köper fler produkter.

Ett exempel, som både kan stärka relationen till abonnenterna och samtidigt generera nya intäkter, är event. Det är ingen ny tanke, Svenska Dagbladet hade en gång i tiden en Executive Club (kanske finns den fortfarande, men jag hittar den i så fall inte). Dagbladet Børsen har det i alla fall fortfarande och medlemskapet i Børsen Executive Club kostar flerfaldigt mer än en prenumeration på tidningen. Så visst finns betalningsviljan när det verkligen gäller, även om det just här är företag snarare än enskilda personer som betalar.

Eventverksamhet har för övrigt blivit en viktig intäktskälla för många mediestartups här i USA. Läs bland annat Fredrik Wass tankar kring detta. Han är en av de svenskar som just nu jobbar på en amerikansk redaktion genom programmet Innovation Journalism vid Stanford University och gör ett antal månader på Greentech Media i San Francisco.

I mitt förra liv, på Rapidus nyhetstjänst, började vi köra event våren 2001 - först med frukostmöten och senare även Efter jobbet-möten och Innovationsbarer. De blev snabbt grymt populära och är ständigt fullbokade. Ett utmärkt sätt att bygga relationer till läsarna samtidigt som det var journalistik, bara förmedlad i en lite annorlunda form. Intervjuer av aktuella personer på scen är ju som direktsänd TV, fast mycket bättre. Live-journalistik inför publik, helt enkelt.

Det fungerar lite som för dagens artister som tjänar pengar på konsertintäkterna, inte på att kränga skivor. Medan nyhetssajterna ofta är gratis drar till exempel Always-On in stora pengar på både sponsring och deltagaravgifter för sina välbesökta arrangemang.

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, event, Fredrik Wass, Greentech Media, Rapidus.)

Det är härligt att debatten om betaltjänster på nätet äntligen kommit igång på allvar. Tack Rupert Murdock!

Skummar igenom ett antal artiklar från senaste timmarna, bland annat ett reportage från Washington Post i DN, Sören Karlssons sammanfattning av en Economist-artikel och Mikael Zackrissons Gratis eller betalt är fel svar på fel fråga - den sistnämnda en läsvärd sammanfattning av kriserna i mediebranschen just nu.

För det handlar om flera kriser som inträffat ungefär samtidigt och därmed försvårar analysen så att äpplen och päron blandas i argumentationen.

Tidningarna - och resten av medievärlden - genomgår nämligen både en redaktionell och kommersiell kris och risken är uppenbar att problemen från det ena området blandas med lösningar från det andra och tvärtom. Det kommer inte göra någon lyckligare.

Redaktionellt är problemet den uppsjö av nya källor till nyheter, information och alternativa perspektiv som plötsligt finns tack vare internetrevolutionen. Det går att hacka på bloggvärldens kvalitetsbrister, men det är meningslöst. Bloggarna slår ur underläge och ingen förväntar sig toppkvalitet över hela linjen. Alla hittar sina favoriter och följer dem. När det gäller tidningarna förväntas de dock alltid att leverera det bästa som finns på marknaden, men när de inte håller måttet finns förstås ingen anledning att fortsätta läsa dem. Den journalistiska kvaliteten har varit på väg utför ganska länge, men med bloggvärlden har det blivit så mycket mer uppenbart eftersom det plötsligt finns alternativ att gå till.

Den kommersiella krisen bygger på att det, så här långt, har varit i princip omöjligt att kommersialisera nätsatsningar. Låt mig först bara säga att “gratis nätnyheter” egentligen är lika förrädiskt som fel. Fria nyheter på webben finansieras vanligtvis med annonser (eller så är det i alla fall tänkt i teorin) och är alltså inte gratis - de betalas bara av någon annan. Precis som produktionen av nyheter till pappertidningen för övrigt, där läsarna i princip bara betalar för att få tidningen hemburen. Det kommersiella haveriet på nätsidan är att det inte gått att göra pengar på nätannonser i samma utsträckning som på papper, trots att många tidningar nu har fler läsare på webben än av papperstidningen.

Hur ser då lösningen ut? Som jag konstaterat i ett tidigare blogginlägg finns inget enkel svar på den frågan. Men några åtgärder är i alla fall nödvändiga om det ens ska finnas framtidsutsikter:

1. Höj kvaliteten på den journalistiska rapporteringen väsentligt. Det är sorgligt att se hur många som blundar för den avgörande faktorn: att produkten inte är tillräckligt bra i dag. Varför konkurrera med bloggvärlden genom slarviga rewrites av nyhetstelegram från CNN i stället för att bara länka och i stället lägga krut på att göra egna, unika nyheter som berör den egna läsekretsen desto mer?

2. Glöm det här med bara två intäktskällor - annonsörer och helårsprenumeranter. Framtiden går i riktning mot vad Chris Anderson har kallat The Long Tail, alltså att många nischade produkter och tjänster genererar mer pengar än några få storsäljare. Problemet är att det här är en affärsmodell som inte hänger ihop med strukturen i nuvarande medieföretag - och det är tveksamt om dagens tidningsledningar ens är rustade att göra förändringen. Den journalistiska kvaliteten må vara låg, men den kommersiella kompetensen för att möta det nya medielandskapet tycks i många fall vara obefintlig. Hur ska man annars förklara att tidningarnas webbsajter fått köra på som förlustmaskiner år efter år med hoppet om att annonskakan på webben en dag ska kompensera annonsraset i pappret - trots att alla signaler i själva verket tyder på motsatsen? Vilka andra företag skulle fortsätta producera en produkt som ingen köper - Ok, förutom bilindustrin då

Det handlar alltså om att lyfta både journalistisk kvalitet och kommersiell kompetens för de medieföretag som tänker sig att överleva.

Att ta betalt av läsarna för särskilt unika eller nischade produkter är en lösning, men inte den enda att luta sig mot. Det behövs en uppsjö av olika kombinationer av kanaler och betalningsmodeller för att klara sig. Tyvärr är det inget som dagens prenumerationsavdelningar, annonsavdelningar och marknadsavdelningar är rustade att ta sig an. Strukturen är helt enkelt förlegad. Sannolikt skulle olika former av viral marknadsföring vara betydligt mer framgångsrik.

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, Sören Karlsson, Mikael Zackrisson , Washington Post.)

Det är intressant att se med vilken energi debatten förs kring frågan om det går att ta betalt för nyheter på nätet eller inte.

Mitt inlägg i frågan här på bloggen igår lyfts i dag av min nya arbetsgivare Sydsvenskan till både papperstidningen och på webben.

Mångmiljonförluster för tidigare vinstmaskiner som Schibsted ökar förstås aktualiteten ytterligare.

PR-gurun Paul Ronge ger sig också in i debatten med Joakim Jardenberg om det går att räkna hem några intäkter på nätet.

En sak är säker, ingen sitter inne med något enkelt svar. För det finns helt enkelt inget sådant. Enda sättet att garantera sin överlevnad är att producera journalistik som är unik och håller hög kvalitet - och därmed förtjänar ett värde.

I den meningen är nyheter precis som vilken annan vara som helst som vi köper - om vi tycker den är värd sitt pris på en konkurrensutsatt marknad.

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, Joakim Jardenberg, Paul Ronge, Sydsvenskan.)

San Francisco Chronicle är i djup kris och har efter flera omgångar med massuppsägningar klassats som nästa tänkbara offer för tidningsdöden i USA.

Och gamarna cirklar redan kring sitt byte…

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, San Francisco Chronicle, tidningsdöd.)

Rupert Murdoch utlöste nyligen en ny debatt om betalningsmodeller på nätet, med sitt utspel om at News Corporations sajter ska börja ta betalt för nyheter.

Motargumenten har haglat, alla från Helsingborgs Dagblads Sören Karlsson till Arianna Huffington har dödförklarat idén. Mindparks Joakim Jardenberg publicerar Matematik för nybörjare - att ta betalt för nyheter på nätet och konstaterar att det inte går att få ekonomi i betalmodellerna.

Problemet är att så fort den här frågan kommer upp blandas äpplen och päron på ett sätt som gör det helt omöjligt att följa argumentationen. Efter att i nästan tio år ha drivit nyhetstjänsten Rapidus, som faktiskt kunnat överleva på att ta betalt direkt av abonnenterna för journalistiskt material, kan jag med gott samvete säga:

Det går att ta betalt för nyheter på nätet - och det går att tjäna pengar på det!

Men det faktum att det går att ta betalt för vissa nyheter gör inte att det går att ta betalt för vad som helst. Det krävs att materialet är unikt och håller hög kvalitet. En genomsnittlig dagstidningssajt når inte upp till något av dessa båda krav, alltså är det meningslöst att ens försöka.

Kravet på unikt material är helt avgörande. Om samma nyhet finns ett klick bort på en annan sajt finns ingen anledning att betala för det. Och när konkurrensen inte bara kommer från andra redaktioner utan även från bloggar och företag och organisationers egna hemsidor är det något av ett Mission Impossible att särskilja sig genom unika nyheter på en bred nyhetssajt.

Lösningen stavas i stället: N-I-S-C-H

Internet skapar möjligheter för kanaler som är så smala att det inte är lönt att ta upp konkurrensen med dem. De kan alltså vara unika i sitt material. Genom att rikta sig till en specifik målgrupp kan de också gå på djupet på ett helt annat sätt än vad en bred nyhetssajt kan. Det ger kombinationen unikt material och hög kvalitet - och det är något som går att ta betalt för.

Joakim Jardenbergs matematiklektion påstås visa att tidningar som Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad bara skulle tjäna några hundratusen kronor i månaden på en betaltjänst som Aftonbladet Plus. Uppställningen ser logisk ut vid en första anblick, men innehåller ett avgörande fel. Varför göra Aftonbladets 29 kronor i månaden till absolut sanning? Varför skulle inte 100 eller 1.000 kronor vara relevant att räkna på. Visst, gruppen intresserade skulle krympa - det ligger så att säga i idén med nischer. Samtidigt går det att ta mer betalt av denna smalare grupp.

Rapidus har tagit ca 5.000 kronor per årsabonnemang för sitt digitala nyhetsbrev sedan starten år 2000. Kvalitetskraven på alla nyheter har legat högt och framför allt har alla nyheter varit helt unika - och det har varit framgångsrikt.

Med de redaktioner som finns i de flesta tidningsföretag skulle det gå att bygga en serie av nischtjänster baserade på betalda abonnemang. När alla gnäller om nyhetshetsen skulle reportar få ägna sig åt fördjupning, eftersom bara hög kvalitet på materialet kan garantera betalningsviljan och i förlängningen betaltjänsternas överlevnad.

Är detta räddningen för alla krisdrabbade medieföretag?

Nej, nischade betaltjänster kommer aldrig kunna ersätta förlusten av andra intäkter. Men de är ett komplement till övriga intäkter. Här ligger den andra vanliga missuppfattningen - att en enda ny intäktsmodell ska ersätta den gamla annonsmodellen. Inget kunde vara mer fel. Tvärtom handlar det om att tio eller kanske hundra intäktskällor kommer att vara lösningen. Det kräver dock en större omställning än de flesta medieföretag tycks ha förstått. Om det var svårt att ställa om från publicering i en kanal till två eller tre - hur svårt ska det då inte vara att ställa om från två intäktskällor till femtio eller hundra?

UPPDATERAT: Dagen efter detta blogginlägg publiceras texten även i min nya hemmatidning Sydsvenskan under rubriken Nischade nyheter lönsamt komplement.

(Intressant och andra bloggar om: journalistik, ekonomi, medier, Rupert Murdoch , Arianna Huffington, Joakim Jardenberg, Mindpark, Rapidus, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad.)

Jag måste erkänna att jag är lite imponerad. Eller bara har fått på käften för mina fördomar?

På Lunds Universitets kommunikationsavdelning följer man inte bara det allmänna nyhetsflödet, utan håller även koll på bloggosfären.

Jo, jag fattar - de prenumererar på en söktjänst. Men bara insikten om att de från universitetets sida behöver hålla koll på vad bloggarna skriver om universitetet är… lite överraskande. På ett positivt sätt!

Det handlar förstås om det här blogginlägget, där jag kommenterar rektor Per Erikssons förhållande till medierna och i slutklämmen uppmanar honom att börja Twittra.

Inlägget var inte mer än drygt dygnet gammalt förrän kommunikationsavdelningen mailade ut en länk till ledningsgarnityret vid universitetet som del i den löpande rapporteringen av hur Lunds universitet omnämns i medierna (fast just här finns blogginlägget så klart inte med).

Och det där med twittrandet noterades särskilt i nyhetssammanfattningen. Så nu hoppas Twitter-jaget i mig bara att Per Eriksson på dagens rektorsuppvaktning annonserar att han tänker börja Twittra!

(Intressant och andra bloggar om: Per Eriksson, Lunds universitet , Twitter , bloggosfären.)

Mary L. Schapiro, chef för den amerikanska finansinspektionen SEC, oroas över neddragningarna på många redaktioner. Risken är att antalet avslöjanden minskar, vilket också innebär att finansinspektionen får färre uppslag till granskningar.

En utväg skulle vara att SEC själv börjar anställa grävande journalister, enligt ett uttalande från Schapiro tidigare i veckan:

“Investigative journalism actually would be a pretty interesting skill set for us to have. We’ve talked about financial analysis, we’ve talked about forensic accounting being skill sets that we really need — understanding of complex trading, strategies and systems, but it’s one of the things the SEC has to do. It has to really broaden its horizons and bring in people who think about things a little differently than it has historically.”

(Intressant och andra bloggar om: grävande journalistik, ekonomi, finansinspektionen, Mary L. Schapiro, SEC, journalistik, medier)

Cecilia Aronsson beskriver ESS som hoppet för Sveriges framtid på forskningsområdet under rubriken Vem vill bli ingenjör? på Veckans Affärers sajt.

DET RÄCKER INTE ATT FLER SVENSKAR HITTAR LOCKANDE ingenjörsutbildningar i USA. Trenden måste vända även här hemma, så att de svenska ingenjörerna har något att komma hem till […] Därför håller jag tummarna för att det blir Lund som får det nya europeiska laboratoriet European Spallation Source (ESS), inriktat på materialforskning med hjälp av neutroner. Det blir Europas motsvarighet till andra center för materialforskning i Asien och USA. Om det etableras i Lund får Sverige helt nya möjligheter att hävda sig som forskningsnation.

Äntligen någon utanför Öresundsregionen som har upptäckt att ESS är en nationell angelägenhet - och inte en dragkamp om forskningspengar mellan Lund och Uppsala.

(Intressant och andra bloggar om: ESS, Cecilia Aronsson, Veckans Affärer.)

Per Eriksson fick en turbulent start efter nomineringen till rektor för Lunds universitet. Medierapporteringen kom snabbt att fokusera på hans trosuppfattningar, en komplicerad fråga där rätten till en privat tro ställdes mot frihetsidealen som gäller vid ett universitet.

Så värst mycket klokare blev vi dock aldrig, eftersom den mediala bevakningen aldrig nådde fram till de djupare perspektiven i frågeställningen. Dessutom var det ganska uppenbart att det i bakgrunden fanns personer som snarare drevs av önskan att se en annan rektorskandidat, men utnyttjade religionsfrågan som sitt vapen. Utan framgång, bör tilläggas - som tur var.

Det var ändå inte svårt att hitta kritiker inom universitetet som menade att Per Eriksson inte hade förstått hur medierna fungerar. Personligen tror jag det var fel slutsats, även om han duckade för några centrala frågor som ställdes till honom. De gånger jag mött Per Eriksson har han snarare visat att han förstår mediernas granskande roll mycket väl. Han är inte heller rädd för att ta en fajt, om det skulle behövas. I rollen som generaldirektör på Vinnova var han i och för sig aldrig särskilt publik, men det berodde snarare på att svenska medier bryr sig ganska lite om det område som Vinnova arbetar med.

Med denna bakgrund är det intressant att se att Per Eriksson nu agerar som sin egen spinndoktor och har lyckats få till ett eget program i Radio AF med inslag som “Fråga rektorn”. Jag tror vi får se mer av den varan framöver. Och framför allt tror jag det kommer att irritera mer än en gammal professor som har en annan uppfattning om hur man bör förhålla sig till omvärlden utanför de akademiska korridorerna.

Det kan bli sex intressanta år - nu väntar jag bara på att Per Eriksson börjar twittra

(Intressant och andra bloggar om: Per Eriksson, Lunds universitet, Twitter.)

Det var så klart bara en tidsfråga innan pressreleaserna från olika företag skulle börja dyka upp i spåren av svininfluensan. Det mest uppenbara behovet just nu är metoder för att snabbt kunna skilja ut svininfluensa från andra former av vanlig influensa, men även teknik för snabbare vaccinproduktion kan visa sig vara ett kritiskt område om spridningen skulle öka i tempo.

Visserligen sägs det finnas garantier från producenternas sida om tillräckliga leveranser, men frågan är vad dessa garantier är värda om vi verkligen får se en fullt utvecklad pandemi där hela världen plötsligt ropar efter stora mängder vaccin.

Cyniskt eller inte - det finns alltid vinnare i sådana här krissituationer. Ett exempel är det börsnoterade danska företaget Bavarian Nordic som i flera omgångar fått uppdrag från den amerikanska regeringen att ta fram smittkoppsvaccin. Uppdragen är värda mångmiljardbelopp och ett intressant exempel på hur tätt ekonomi, politik och forskning många gånger hänger samman.

UPPDATERAD: Here we go - CBS News rapporterar att Obama vill satsa 1,5 miljarder dollar för att bekämpa svininfluensan: “Mr. Obama sent a letter to lawmakers asking them for an emergency spending plan to build drug stockpiles and monitor future cases. He said the money will also help international efforts to battle the flu.”

Läs även Lasse B:s betraktelse om svininfluensan och politiken (mot slutet av inlägget).

(Intressant och andra bloggar om: svininfluensa, Bavarian Nordic)

Under den glada IT-eran i slutet av 90-talet var SIME-eventen i Stockholm något av ett epicentrum för ikonerna inom “Den nya ekonomin” (och allt vad den tidsepoken nu kallades, kärt barn har som bekant många namn). Men när IT-bubblan sprack försvann också SIME… åtminstone tillfälligt.

Sedan några år kör man event i Stockholm igen. Arrangörerna beskriver SIME som “Northern Europe’s largest conference about the Internet and digital opportunities”.

Och i år går expansionståget även till Barcelona, Beijing och Helsingfors.
Ingen lågkonjunktur här inte - eller är detta bara ännu ett tecken på att undergången nu är nära?

(Intressant och andra bloggar om: SIME, dotcom.)

Rapidus chefredaktör Kristian Svensson lär inte behöva visa passet nästa gång han reser till USA. Åtminstone inte om Apple får sköta inresekontrollen med sin nya funktion “Faces” i iPhoto… Programmet tycks nämligen tro att Svensson ser ut som nya NATO-bossen Anders Fogh Rasmussen, eller om det nu är tvärtom?

Hur den riktiga Kristian Svensson ser ut framgår här, om nu US Immigration vill ta en extra koll.

Det finns uppebarligen fortfarande plats för Malmöbolaget Polar Rose och andra som utvecklar lösningar för att matcha ansikten i bilder på hårddisken eller internet.

Polar Rose kommer för övrigt relansera sig i veckan som kommer, att döma av den nya hemsidan. VD Nikolaj Nyholm var i San Francisco förra veckan… Undrar om det har ett samband?

(Intressant och andra bloggar om: Anders Fogh Rasmussen, NATO, Rapidus, Kristian Svensson, Apple, iPhoto, Polar Rose)

…finns att läsa på sydsvenskan.se!

Som rubriken Bästa tiden att satsa på nya idéer antyder är det rena anti-recessionstemat på texten.

Lite festligt att texten därför inramas med vinjetter som “KRIS: Läs alla artiklar om krisen i bilindustrin.” och “VARSEL: Läs Sydsvenskans artiklar om varselvågen.”

För er som missat det medverkar jag sedan förra månaden i Sydsvenskan som ekonomisk krönikör, till att börja med från Silicon Valley under våren. Till sommaren är jag tillbaka i Lund och då blir det Öresund och det skånska näringslivet som hamnar i fokus.

(Intressant och andra bloggar om: finanskris, varsel, ekonomi, riskkapital, entreprenörskap, media, Sydsvenskan)