Frostberg i San Francisco

(UPPDATERAD 16:50) Det finns sannolikt inte någon bransch i världen som är sämre på att informera om sin egen verksamhet, än mediebranschen och dess företag.

Det visar sig inte minst i dag, när Norrköpings Tidningar lägger bud på resterande 32 procent av aktierna i min gamla tidning Östgöta Correspondenten.

Kl 08.30 i morse väcktes jag av ett expressbud från Posten, som ringde på dörrklockan för att leverera ett brev från Lennart Foss, VD för Norrköpings Tidningars Media AB. Foss skriver vänligt att han vill köpa mina 20 aktier i Corren.

Kliade mig yrvaket i skallen, satte på en kopp te och funderade… missade jag denna viktiga nyhet i veckan? Att NT redan köpt majoriteten i Corren är känt, men vad som skulle hända med oss övriga småaktieägare har det varit tyst om - så när som på ett litet ägaruppror.

Kopplar upp mig för att kolla nyheterna, men inte en rad på www.corren.se eller www.nt.se - hur är det möjligt? Många journalister på Corren är ju aktieägare och borde ha fått samma brev som jag i dag. Hur tänkte de när ingen lade ut något på nätet? Vände de sig bara om i sängen och tänkte att “nästa tidning kommer ändå inte ut förrän på måndag” eller vad är det fråga om? Stackars Foss som köper ett så sömnigt gäng

Och hur tänker Lennart Foss & Co som inte går ut med pressinformation om budet? Visst, Corren är privatägd - men aktien handlas på Alternativa aktiemarknaden en gång i månaden.

Och nästa handelsperiod på Alternativa är på måndag - där kostar aktien 370 kronor, jämfört med de 650 kronor som NT nu bjuder. Vad ska Foss säga till de aktieägare som inte är hemma i helgen och missar informationen om budet, trots expressutdelning, och säljer till mer välinformerade köpare på måndag? (På Alternativa handlas aktien till en i förväg fastställd kurs, så kursen kommer inte justeras när handeln öppnas på måndag. Enda alternativt är att ledningen för Alternativa ställer in handeln i aktien.)

Eftersom informationen inte kommunicerats på annat sätt kommer här ett snabbt sammandrag av budet:
- NT bjuder 650 kronor per aktie
- Tillträdesdag är tidigast 1 augusti och senast 15 augusti
- Årets utdelning på 18 kronor per aktie kommer ske innan köpet genomförs
- Aktieägarna måste svara på budet senast den 23 maj

UPPDATERAT: Nu har medievärlden också vaknat - och till min (positiva) förvåning så ger TT faktiskt credd till en blogg! Just nu toppar TT-telegrammet om affären Correns egen sajt, med källangivelsen till denna blogg

Intressant och andra bloggar om: Östgöta Correspondenten, Corren, Norrköpings tidningar, NT, medier, uppköp, Lennart Foss, Alternativa aktiemarknaden

Näringsminister Maud Olofsson har i veckan gjort ett nummer av att regeringen nu sänker arbetsgivaravgiften för den som anställer personer under 26 år.

Samtidigt växer företagens kritik mot att den borgerliga regeringen gör för lite för att underlätta företagens vardag. Det har uppstått en svekdebatt. Regeringen skakar på huvudet och säger att de inte förstår företagledarnas kritik - eller att företagarna rent av inte har förstått regeringens politik.

Men samtidigt som regeringen sänker arbetsgivaravgiften för en viss grupp personer på arbetsmarknaden har de höjt den med fem procentenheter för alla företagare. Åtgärden slår främst mot den omhuldade gruppen av småföretagare.

Tidigare har nämligen företagen kunnat dra av fem procentenheter av arbetsgivaravgifterna. Avdraget har varit begränsat till några tusenlappar i månaden, så det har främst gynnat de små företagen. (Även storföretag har fått göra avdrag, men vad spelar 40.000 kronor om året för roll på t ex Ericsson?)

Sedan årsskiftet är avdraget borta och arbetsgivaravgiften har alltså höjts med fem procentenheter för alla småföretagare, det vill säga den grupp som tidigare kunnat dra nytta av avdraget till fullo.

Eftersom avdraget gällde alla anställda oavsett ålder får höjningen mycket bredare genomslag än den nya sänkningen. Och så undrar Maud Olofsson varför företagen är sura på regeringen…

Läs även Sydsvenskans kritiska huvudledare om de sänkta arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år: I skuggan av Borg

(Intressant och andra bloggar om: Maud Olofsson, Anders Borg, regeringen, näringspolitik, företagande, arbetsgivaravgifter, politik)

Medievärldens chefredaktör Anders Ahlberg skriver i sin krönika Efter långfredag kommer påsk om dagspressens framtid att “Krisen är att det ännu inte går att ta betalt för det kvalificerade innehållet. Där behövs det fyndighet och publicistisk affärsutveckling”.

Ahlberg har vänt på problemet, analyserar det baklänges och kommer därför till fel slutsats. Det mesta vi ser på nätet är nämligen inte “kvalificerat innehåll” och därför går det inte att ta betalt för det.

Om det bara är tillräckligt kvalificerat innehåll är fortfarande folk redo att betala. Den som tvivlar kan kolla in affärsmodellen för Rapidus nyhetstjänst. Jo, jag är part i målet som grundare, VD och chefredaktör för Rapidus - men affärsmodellen är enkel och funkar:

Bra innehåll betalar sig!

(Intressant och andra bloggar om: Anders Ahlberg, Medievärlden, Rapidus, media, ekonomi)

Kan man sammanfatta läget bättre än så här?

(Intressant och andra bloggar om: Silicon Valley, IT-bubbla, YouTube)

Rapporteringen kring rättegången mot Tito Beltran tar sig allt mer absurda former för varje dag som går. Jag tänker då inte i första hand på löpsedlarna om kändisar i vittnesbåset eller Beltrans sammanbrott under rättegången - även om det blir allt mer svårt att skilja rättegångsrapporteringen från de dokusåpor som normalt toppar löpen.

Nej, det gäller rapporteringen kring Tito Beltrans förtalsanmälan av Thomas Bodström och Maria Lundqvist efter en artikel i Expressen, något bland andra DN skrev om i måndags i artikeln Beltran har anmält Bodström och Lundqvist för förtal. I dag kom uppföljningsartikeln JK avskriver Beltrans förtalsanmälan.

Att anmälan skulle avskrivas med vändande post var en självklarhet, eftersom den innehåller ett avgörande juridiskt fel. Även om det skulle handla om förtal är varken Bodström eller Lundqvist ansvariga, utan det är Expressens utgivare Otto Sjöberg. Det vet möjligen inte Beltran, men de journalister som rapporterade om anmälan i måndags - eller åtminstone deras redaktörer - borde ha haft denna grundläggande kunskap om ansvarsfrågorna inom sitt eget område.

Botten!

(Intressant och andra bloggar om: Tito Beltran, Thomas Bodström, Maria Lundqvist, media, mediekritik, juridik)

Den rutinerade murveln Lars Adaktusson går i SvD-krönikan Svenska medier måste leva upp till etiska mål till angrepp mot att svenska journalister agerar åklagare och domare. Utgångspunkten är den friande domen i Skandiahärvan precis före jul, där den tidigare chefen Lars-Eric Petersson frikändes.

Adaktusson skriver bland annat att “En naturlig konsekvens av Skandiahärvan och den frikännande domen mot Lars-Eric Petersson borde vara en tuff pressetisk självrannsakan inom hela den svenska mediebranschen. För att inte ytterligare rasera tilltron till journalistiken och för att förhindra att fler enskilda får sin tillvaro slagen i spillror, är det nödvändigt att tydligt markera gränsen mellan berättigad granskning och medial personförföljelse.”

och “Visst kan ledande personer och beslutsfattare agera klandervärt även om det formellt sett inte är brottsligt och visst är det mediernas uppgift att granska makten inom olika samhällssektorer. Men när anklagelser och påstådda oegentligheter som skildras i medierapporteringen motsägs fullständigt i tillämpningen av lagstiftningen, finns det anledning att fundera över publicitetens innehåll.”

Det är frestande enkelt att hålla med, men problemet är att Adaktusson lånat sig till den populära sporten “budbärarskytte”, något som tränas flitigt i styrelserummen och bland politiker. För att ta ett mål till domstol måste nämligen en åklagare vara tillräckligt övertygad om att nå en fällande dom, annars är det tjänstefel. Så när “medierapporteringen motsägs fullständigt i tillämpningen av lagstiftningen” är det egentligen åklagarväsendet som borde stå i skottgloggen för Adaktussons kritik, om han nu menar att anklagelserna som förs fram via medierna är grundlösa.

Det problem som däremot finns i mediernas sätt att rapportera, och som Adakutsson borde ha skjutit in sig på, är att man okritiskt återger vad åklagare och polis berättar. Även om det förväntas finnas ett mått av opartiskhet inledningsvis blir åklagaren en uppenbar part i målet när ärendet går till domstol. Då borde också åklagarnas insatser och substansen i anklagelserna granskas lika ingående som de åtalades gärningar. Men det sker i stort sett aldrig, utan medierna låter åklagaren agera domstol. Däri ligger det stora felet.

Problemet förstärks dessutom av att polis och åklagare vanligtvis läcker friskt redan under den känsliga utredningstiden, medan många försvarsadvokater följer de restriktioner de åläggs i särskilt känsliga fall och utredningslägen. Åklagarens version får därför oftast stå oemotsagd, vilket ytterligare färgar bilden av “skurken” redan innan målet når domstolen.

Jan Guillou har tidigare föreslagit restriktioner för bevakningen av rättsfall. Det är givetvis en orimlig begräsning av tryck- och yttrandefriheten, men däremot går det att argumentera för en betydligt mer balanserad och även mer kritisk granskning av rättsliga utredningar. Hur kommer det sig att bristerna i åtalen alltid kommer fram först sedan de dömda suttit av flera år av sina straff, i stället för mitt under rättegången när alla bevis faktiskt ligger öppna för granskning av så väl domstol som omvärld? Det är ju därför vi har offentliga rättegångar, för att den rättsliga prövningen ska kunna granskas.

Slutsatsen blir alltså den rakt motsatta - att medierna är för rädda att lägga sig i och störa rättsprocessen, så de nöjer sig med att redovisa åklagarens och den misstänktes versioner men försöker sällan gå till botten och hitta sanningen. Ur det perspektivet har Adaktusson rätt i att det är “nödvändigt att tydligt markera gränsen mellan berättigad granskning och medial personförföljelse“, men han drog fel slutsats om var felet begås.

(Intressant och andra bloggar om: Skandia, Lars-Eric Petersson, Lars Adaktusson, media, mediekritik, näringsliv, ekonomi, brott, straff)

Applechefen Steve Jobs bejublade framträdanden har på senare tid blivit allt mer förutsägbara. Många av nyheterna är redan mer eller mindre kända via en rad olika Applebloggar och sajter med kvalificerat teknikskvaller.

Några av dem har uppenbarligen haft så bra ingångar hos Apple, att läckorna till slut blivit för besvärande för kontrollfreaket Steve Jobs. Nu stänger sajten Think Secret efter en uppgörelse med Apple, meddelas i en kortfattad pressrelease.

Think Secrets upphovsman är Nicholas Ciarelli, en Harvardstudent som skrivit under signaturen Nick dePlume tills Apple stämde honom. Han var också redaktör för The Harvard Crimson, som skrev om saken efter att hans identitet avslöjats i Apples stämningsansökan. Artikeln beskriver bland annat avslöjanden av Applenyheter som iPod och iMac Mini.

Frågan är bara om Apple tystat en besvärande läcka eller snarare tvingats köpa sig ur ett knivigt läge, efter att ha förlorat två liknande tvister i domstol, enligt artikeln With deal, Apple settles last of lawsuits to stop leaks i International Herald Tribune. I de tidigare fallen menade domstolarna att webbsajter har samma skydd som journalister och därmed går fria från Apples jakt på källor. Hur som helst sänder stängningen av Think Secret fel signaler till andra bloggare.

Men det tycks inte ha stoppat läckorna ännu. Tvärtom gör det senaste ryktet gällande att Apple släpper nyheten om en ultratunn bärbar dator vid Macworldmässan i San Francisco i mitten av januari, när Steve Jobs uppträder den 15 januari. Åtminstone om man får tro AppleInsider som förutspådde denna produktnyhet redan i början av 2007. Vi får väl se om deras källor är lika välunderrättade som Think Secrets.

(Intressant och andra bloggar om: Apple, Steve Jobs, Nicholas Ciarelli, Think Secret, AppleInsider, iPod, Mac World Expo, medier, nyheter, USA, censur, The Harvard Crimson)

Lycklig över nya Skånskan.se som gav svaret på mitt stora vardagsbekymmer i morse…

…medan den regionala draken toppade med en flygkrasch i Turkiet.

Slaget om vilken nyhetssajt som ska vara Skånes ledande har just börjat - det kommer att bli en spännande match!

(Intressant och andra bloggar om: journalistik, media, Sydsvenskan, Skånskan, Bonnier)

Mest intressant med den här tillbakablicken på Mona Sahlins många skandaler genom åren är egentligen inte innehållet i videon (även om den ger ett visst perspektiv på regeringen Reinfeldts första år) utan avsändaren…

Tipset att kolla in Monas skandaler på YouTube kom nämligen här på lördagskvällen från en mycket nära medarbetare till en av ministrarna i den borgerliga regeringen.

Håller Reinfeldt och hans gäng på att ladda om PR-kanonerna? Räkna med backfire!

(Intressant och andra bloggar om: Mona Sahlin, Reinfeldt, regeringen, politik, skandaler, YouTube, p-böter, TV-licens)

Ulrica Schenström hamnar på plats 17 i nyhetsmagasinet Fokus ranking av Sveriges 100 mest inflytelserika makthavare, publicerad i denna veckas nummer som kommer ut under fredagen - lanserad på nätet redan ikväll.

Men det svänger snabbt i politiken. Tidningen kan knappt ha hunnit till tryckeriet innan Schenströms makt var obetydlig. Placeringen behåller hon dock, men artikeln på webben är redan redigerad med senaste nytt om “pansartaxen” (Anders Borgs smeknamn på vännen Ulrica).

Andra kuriosa som är värda att notera är att Malmös (s)tarke man Ilmar Reepalu kommer på 13:e plats, långt före den gamle m-fienden från Malmöpolitiken, Tobias Billström, som numera är migrationsminister och i högsta grad kan påverka förutsättningarna för Malmös framtid, men ändå kommer först på plats 54.

Mest intressant med Fokus lista är dock de olika webbfunktionerna som tillåter vem som helst att lägga till information om de listade personerna, lägga till nya personer samt att genom Twingly få sina blogginlägg (som detta) länkade till respektive omnämnd persons sida.

Fokus bollplank i arbetet med wiki-funktionerna till Makthavare.se har varit Malmöbyrån Good Old och dess internetstrateg Björn Jeffery.

(Intressant och andra bloggar om: Fokus, politik, media, Ulrica Schenström, Anders Borg, Ilmar Reepalu, Tobias Billström)

I debattinlägget Därför åt jag inte moderatmiddag i går i söndagens Expressen försöker Rapports reporter Elisabet Höglund reda ut vad man som politisk journalist får eller inte får göra.

Hon slår in många öppna dörrar och hela artikeln andas pretto lång väg, när frågan ändå är rätt enkel:
Självklart ska politiska journalister röra sig bland de folkvalda, ju mer desto bättre. Problemet är snarare att allt för många reportrar är för fina i kanten för att göra det hårda fotarbete som krävs för att dra fram en egen nyhet.

Men att äta lunch eller middag med en politiker innebär faktiskt inte att man måste hångla upp dem, som Höglund tycks mena. Direkt korkad blir argumentationen då hon försöker förklara skillnaden mellan lunch och middag:

Om en journalist däremot äter middag med en politiker, sker detta utanför arbetstid, på journalistens fritid. Middagsätande är ofta betydligt mera intimt än lunchätande. Det dricks ofta vin och kanske också sprit och mörkret gör, att det är lättare att “gömma sig” undan blickar från allmänheten. En middag blir mer personlig, mer privat, kanske rentav intim. Finns alkohol med i bilden, så kan relationen mellan journalisten och politiken snabbt förändras till en alltmer privat historia. Gränser kan överträdas, som aldrig får överträdas.

Jag antar att man måste ha jobbat halva sitt liv i statstelevisionens tjänst för att tro att en middag per definition sker “utanför arbetstid”…

Som underhållande kontrast rekommenderas Niklas Svenssons svarsartikel Riktiga reportrar festar med makten.

(Intressant och andra bloggar om: Reinfeldt, Schenström, Elisabet Höglund, Rapport, Niklas Svensson, Politikerbloggen, TV4, politik, media, mediekritik)

Mail i mobilen påstås vara den senaste stora grejen. Mumma för alla inblandade, eftersom det ska öka datatrafiken i mobilnäten och därmed öka både utbyggnaden av nät och försäljningen av nya mobiltelefoner. Nokias två stora teman under 3GSM-mässan i Barcelona i våras var just mail i mobilen och GPS i mobilen.

Muhahaha - med tanke på hur j-la svårt det är att få tekniken att funka och på vilka rånarpriser som mobiloperatörerna sedan tar ut för datatrafiken är det löjligt att tro att mail i mobilen blir ett massfenomen i närtid.

Det finns dock ett undantag som räcker en bit: Användarna som jobbar för storföretag. De behöver varken tänka på teknikstrul eller kostnader. Men både operatörer och mobiltillverkare tycks ha missat att majoriteten av alla anställda i Sverige finns i små och medelstora företag, som inte har någon IT-avdelning och dessutom själva ser mobilräkningen.

En som däremot har fattat är butikskedjan The Phone House som lanserat tjänsten The Phone House Mail som utlovas ge “tillgång till e-post, kalender och kontakter direkt i mobilen utan manuell synkronisering”. Tjusigt - om det hade varit sant…

Knallade in i deras butik i Gallerian i Stockholm igår för att få veta hur tjänten funkade, om jag behövde köpa en ny modell (använder fortfarande min gamla 3G-lur K600i från Sony Ericsson, men testar dessutom en N95 från Nokia just nu), och om tjänsten var så kallad push, dvs att mailen skickas ut automatiskt ungefär som ett sms eller om man trots allt måste koppla upp sig och ladda ner dem manuellt.

Säljare 1 erkänner rakt av att han inte vet något om mail i mobilen, utan hänvisar till Säljare 2 som för tillfället är upptagen. När Säljare 2 får höra att han just blivit utsedd till mailexperten i butiken skruvar han på sig och hänvisar till Säljare 3… som skruvar ännu mer på sig och börjar surfa på bolagets hemsida för att hitta informationen, mumlandes en ursäkt om att det var ett år sedan de fick utbildning på tjänsten, att den uppgraderats sedan dess men utan att de fått någon ny utbildning osv.

“Ursäkta, men surfa på nätet kan jag faktiskt göra själv”, säger jag surt och lämnar “The Fån House” med insikten att det dröjer innan det här händer på riktigt. Sannolikt ända tills Apples iPhone kommer till Sverige med en lösning som funkar utan att man har civilingenjörsexamen.

(Intressant och andra bloggar om: Mail i mobilen, mobilt, teknik, The Phone House, Nokia, Sony Ericsson, Apple, iPhone)

Andreas Ekström, Sveriges kanske mest ohemliga pappa numera, har återuppväckt bloggen Hemliga pappan efter att häromdagen ha fått sin andra dotter.

Läs själva på Nu är hon här!

Fast vänta nu - det är något skumt med de här artistnamnen på döttrarna. Karin och Rakel… de värsta skällsord bland andra Lundaspexare och grabbarna på Thomanders känner till! Så nära en kärnvapenladdning man kan komma i Lund.

Verklighetens Rakel heter nämligen Chukri och Karin heter Olsson, numera på Sydsvenskans kulturredaktion respektive Expressens webb. Men för bara några år sedan gjorde de livet osäkert för de flesta, främst män, när de härjade som redaktörer för Lundagård - Sveriges äldsta och bästa studenttidning.

Försöker Ekström, som själv lär gräma sig över att aldrig ha varit Lundagårdsaktiv, månne säkra framtiden för släkten och muta in redaktörsposterna om så där 20 år?

(Intressant och andra bloggar om: Andreas Ekström, Hemliga Pappan, Karin Olsson, Rakel Chukri, Lundagård, Expressen, Sydsvenskan)

Så kom då slutligen bekräftelsen på det jag skrev på bloggen redan i början av sommaren - det uppmärksammade bolaget Ellen byter VD… ett avslöjande jag kunde göra efter att ha tjuvlyssnat på telefonsamtal under en tågresa då jag råkade sitta intill en av styrelseledamöterna i Ellen.

Se blogginlägget från 25 juni AVSLÖJANDE: VD-byte på gång i börsbolag.

I går offentliggjordes att Probis tidigare VD Monica Wallter tar över VD-skapet från årsskiftet. Passande, eftersom som både Ellen och Probi sysslar med probiotika, dock i olika ändar av kroppen.

Se även Pressinformation från Ellen och artikel på E24.

(Intressant och andra bloggar om: Ellen, Monica Wallter, Probi, insider, ekonomi)