Frostberg i San Francisco

TORSDAG 30 MARS:
6.05 pm - Riskkapitalkalas i Palo Alto med Sevin Rosen Fund (se separat blogpost “The Big Venture Valley” nedan).

8.30 pm - Lämnar stället Four Seasons Silicon Valley på 2050 University Avenue med en bunt nya visitkort i fickan och ett potentiellt scoop för the Chronicle nästa vecka.

8.40 pm - Tar tåget mot San Francisco, är framme en timme senare och hamnar på jazzklubb i stället för att gå hem och skriva analys för Rapidus.

FREDAG 31 MARS:
00.30 am - Hemma på Bush Street och skriver en sågning av Aktietorgets alla märkliga småbolag som blåser sina aktieägare på löpande band.

03.00 am - I säng efter en lyckad kväll och en giftig analys, som blev rätt bra till slut.

09.30 am - Inne på tidningen, kollar mail och börjar ringa på investeringsnyheten jag snappade upp under festen igår kväll.

11.39 am - Får ett mail från Jon Greer, som jobbar med PR för riskkapitalbolaget El Dorado Ventures i Menlo Park. Har ingen aning om vem han är, men ryktet har tydligen spridit sig att jag är den nya VC-reportern på SF Chronicle:
“Hi Thomas — just heard from a colleague that you are covering VC and VC-backed companies now for the biz section — is that accurate? I’m a former Chron biz staffer now doing PR/marketing for VC firms and others. Just wanting to keep my media lists updated.”

12.08 pm - Jag är uppkollad. Greg är tillbaka på mailen:
“What’s your story? I understand you are with the Chronicle through a special program?”

SLUTSATSER:
1) PR-konsulterna i USA jobbar rysligt mycket snabbare och effektivare än sina svenska kollegor. Spelet mellan journalister och PR-konsulter ser också helt annorlunda ut än hemma. Uppgiften sköts betydligt skickligare och med en helt annan social talang. De är helt enkelt proffs! (Det finns enstaka undantag i Sverige, men generellt är nivån högre här. Får utveckla det i en senare blogpost.)

2) PR-konsulterna ägnar nästan lika mycket tid åt att kolla upp journalisterna, som journalisterna lägger på att kolla upp bolagen de ska skriva om. PR-folket har koll på sina mottagare. I detalj. Har för första gången fått uppleva hur det är att utsättas för personresearch. Inget lämnas åt slumpen, även om de har vissa problem med att hitta särskilt mycket matnyttig information om den nye svensken på SF Chronicle. En av dem gav faktiskt upp och bad mig sammanställa en kort “bio” om mig själv, så hon kunde förse bolagets VD med information om mig inför intervjun.

Jyllands-Postens publicering av Mohammed-karikatyrer har varit ett hett ämne även i USA, som annars inte bryr sig så mycket om vad som händer i Europa.

Första dagen när jag klev in på SF Chronicle i början av februari visade samtliga tre tv-kanaler som stod på i lobbyn intervjuer med Anders Fogh Rasmussen, kravallbilder eller andra inslag som hade med konflikten att göra.

Det andra tydliga tecknet har varit att exponera danska produkter mer än normalt. Framför allt de klassiska burkarna med “Danish Butter cookies” har fyllt skyltfönstren hos Walgreens butiker i centrala San Francisco.

Men det som snabbköpsbutikerna vågar försvara, vågar plötsligt inte bokhandlarna stå för - försvaret av den principiella rätten till yttrandefrihet (oavsett om Jyllands-Postens publicering som sådan är värd att försvara eller ej).

Bokhandelskedjan Borders Group med över 1,000 Borders- och Waldenbooksbutiker över USA har beslutat sig för att inte sälja april/maj-utgåvan av Free Inquiry. Tidningen publicerar nämligen karikatyrer av Mohammed och bokhandelskedjan fruktar nu för personalens och kundernas säkerhet.

Frågan är, ska man nu lämna tillbaka sitt Borders-kundkort?

Borders, Waldenbooks Won’t Carry Magazine

Det brukar sägas att hälften av allt riskkapital är koncentrerat till Silicon Valley. Sant eller inte, det finns i alla fall så många venture capital-bolag i Dalen att ingen riktigt tycks kunna hålla reda på dem. Via mina kontakter med Skypes PR-byrå fick jag en inbjudan till vc-bolaget Sevin Rosen Funds 25-årskalas i Palo Alto på torsdagskvällen.

Min editor på the Chronicle, Al Saracevic, hade inte hört talas om Sevin Rosen och jag visste inte heller så mycket när jag åkte ner. Hade bara fått en snabbintroduktion av PR-byråns “vc queen” Rachel Yarmey. Men det visade sig vara ett riktigt hot shot party.

Sevin Rosen ledde t ex den första investeringsrundan i Compaq 1982, ett år innan bolaget gjorde sin IPO (börsnotering) och tog in 67 miljoner dollar. Men det var nära att det inte blev något av, för Compaq-grundarnas första affärsidé fick nobben 1981. Men när de kom tillbaka ett år sedan med en idé nedklottrat på baksidan av ett bordsunderlägg från en restaurang i Texas blev det affär och Sevin Rosen satsade till att börja med 20,000 dollar i såddfinansering.

Ett annat exempel på hastigheten i utvecklingen här i Silicon Valley är Sevin Rosens investering i enmansstartupen Ciena 1993, som fyra år senare gjorde en IPO och tog in 125 miljoner dollar i det som var den dittills mest framgångsrika börsnoteringen någonsin.

Riktar blicken hem mot Lund och Ideon och tänker på hur många av bolagen där som fanns redan när vi startade Rapidus år 2000 - och som fortfarande befinner sig i något av ett startup-tillstånd, väldigt långt ifrån börsnoteringar och miljardfinansieringar. Något för TeknoSeeds VD Adam Schatz att bita i när man nu reser pengar till en Ideonfond. Hur ska de ca 60 miljoner kronor som stoppas in i fonden kunna ge miljardutväxling på några år?

Hillary Houser från Spark PR guidade runt på partyt med kollegan Donna. Skakade hand med två av Sevin Rosens general partners, Nick Sturiale och Jackie Kimzey. Fonden delar sin verksamhet mellan Palo Alto och Dallas.

Jackie, som sitter i Dallas, vill alltid ligga steget före kollegorna i Palo Alto och hör därför gärna ifrån bolag med investeringsförslag direkt till sin e-postadress jkimzey@srfunds.com - och han har goda erfarenheter av svenskar. I fondens stall av “CEO for hire” finns den fd Ericsson-medarbetaren Peter Nohrén som hållit sig kvar i USA sedan 80-talet. Han har just blivit ny VD för Sevin Rosens portföljbolag Novus Edge, som bland annat jobbar med fastighetsautomation och ihop med bolag som TAC i Malmö.

Vem vet, det kanske blir en tur till Texas också innan våren är över. Jag har i alla fall en stående inbjudan från Jackie att komma ner och pröva cowboylivet!