PR-konsulter snabba som Ville Vessla
TORSDAG 30 MARS:
6.05 pm - Riskkapitalkalas i Palo Alto med Sevin Rosen Fund (se separat blogpost “The Big Venture Valley” nedan).
8.30 pm - Lämnar stället Four Seasons Silicon Valley på 2050 University Avenue med en bunt nya visitkort i fickan och ett potentiellt scoop för the Chronicle nästa vecka.
8.40 pm - Tar tåget mot San Francisco, är framme en timme senare och hamnar på jazzklubb i stället för att gå hem och skriva analys för Rapidus.
FREDAG 31 MARS:
00.30 am - Hemma på Bush Street och skriver en sågning av Aktietorgets alla märkliga småbolag som blåser sina aktieägare på löpande band.
03.00 am - I säng efter en lyckad kväll och en giftig analys, som blev rätt bra till slut.
09.30 am - Inne på tidningen, kollar mail och börjar ringa på investeringsnyheten jag snappade upp under festen igår kväll.
11.39 am - Får ett mail från Jon Greer, som jobbar med PR för riskkapitalbolaget El Dorado Ventures i Menlo Park. Har ingen aning om vem han är, men ryktet har tydligen spridit sig att jag är den nya VC-reportern på SF Chronicle:
“Hi Thomas — just heard from a colleague that you are covering VC and VC-backed companies now for the biz section — is that accurate? I’m a former Chron biz staffer now doing PR/marketing for VC firms and others. Just wanting to keep my media lists updated.”
12.08 pm - Jag är uppkollad. Greg är tillbaka på mailen:
“What’s your story? I understand you are with the Chronicle through a special program?”
SLUTSATSER:
1) PR-konsulterna i USA jobbar rysligt mycket snabbare och effektivare än sina svenska kollegor. Spelet mellan journalister och PR-konsulter ser också helt annorlunda ut än hemma. Uppgiften sköts betydligt skickligare och med en helt annan social talang. De är helt enkelt proffs! (Det finns enstaka undantag i Sverige, men generellt är nivån högre här. Får utveckla det i en senare blogpost.)
2) PR-konsulterna ägnar nästan lika mycket tid åt att kolla upp journalisterna, som journalisterna lägger på att kolla upp bolagen de ska skriva om. PR-folket har koll på sina mottagare. I detalj. Har för första gången fått uppleva hur det är att utsättas för personresearch. Inget lämnas åt slumpen, även om de har vissa problem med att hitta särskilt mycket matnyttig information om den nye svensken på SF Chronicle. En av dem gav faktiskt upp och bad mig sammanställa en kort “bio” om mig själv, så hon kunde förse bolagets VD med information om mig inför intervjun.
