I sitt senaste inlägg närmar sig Mattsson den egentliga kärnan i sin kritik. Han tycker inte skattepengar ska gå till att finansiera journallisters vidareutbildning. Fint så, det är en grundläggande principiell ståndpunkt som man kan ha och som går långt utanför innovationsjournalistik-programmet. Där kan man tycka olika och jag ser tvärtom en stor poäng i att vi får en kunnigare journalistkår som kan bidra till bättre bevakning av innovationsfrågorna i Sverige, inte minst genom ett internationellt utbyte. De nya perspektiv vi får med oss från Silicon Valley ger också bättre redskap för att på hemmaplan kritiskt granska projekt inom det så kallade innovationssystemet, bland annat de projekt som Vinnova står bakom. Om Vinnova skulle velat kontrollera den journalistika bevakningen av innovationsfrågor så har de valt ett mycket dåligt sätt och fel plats att skicka oss till.

Mattsson skriver också att flera av de amerikanska redaktörerna “skiter fullständigt i Innovation Journalism”. Jag kan bara konstatera att San Francisco Chronicle inrättat en särskild innovationsreporter, delvis inspirerade av Innovation Journalism-programmet.

Vidare frågar sig Mattsson: Om pengarna inte betalats av Vinnova, vilken av journalisterna hade ens sneglat på tanken att jobba gratis på amerikansk tidning i några månader för att förkovra sig i “innovationssystem”?

Jag kan bara svara för mig själv. Jag har intresserat mig för och skrivit mycket om det svenska innovationssystemet de senaste åren. Jag hade också mer än gärna satsat egna medel på detta (och kommer nog i slutändan också ha gjort det, för att maximera nyttan av vistelsen här, utöver vad som täcks av Vinnova-bidraget). Problemet är bara att dörren inte står öppen för en svensk journalist som vill jobba på amerikanska redaktioner. Det hade inte heller varit möjligt att komma in i Stanford-nätverket på det sätt som nu har skett. Genom innovationsjournalistik-programmet har allt detta blivit möjligt och det ger stora möjligheter att lyfta bevakningen av innovationsfrågor när vi kommer tillbaka hem.

Därför anser jag att programmet, som till stor del består av praktisk erfarenhet från arbete på amerikanska redaktioner, är ett alldeles utmärkt projekt att stötta. Även med skattemedel.

Utbytet av vistelsen här lyfts ytterligare av kopplingen till Stanford och de diskussioner som förs både inom gruppen av journalister i programmet och med andra aktörer om dagens bristande bevakning av innovationsfrågor. Den delen kan fortfarande utvecklas, vilket jag också påpekat i tidigare inlägg. Här har Mattsson sin främsta poäng, men jag ser inget i hans kritik som föranleder en nedläggning av programmet - däremot en noggrann utvärdering för att kunna förbättra det inför framtiden.

Slutligen ett par viktiga faktapåpekanden. Mattsson har i sina inlägg påstått att ingen av deltagarna i programmet tillfredsställande kunnat redogöra för innovationsjournalistik-begreppet samt att våra papers är sammanrafsade under några dagar. Detta är fel.

Eftersom jag är en av de deltagare han talat med vill jag klargöra att jag för egen del lagt väsentligt mer tid än så på mitt paper. Antalet arbetsdagar som helt ägnades åt paper-arbetet understiger i vart fall inte en vecka, vilket jag sagt till Mattsson, men det bortser han tydligen från. Till detta har lagts ett antal kvällar, helger och annan tid för inläsning och förberedelser (även före avresan till Kalifornien i mitt fall). Sammantaget är min bedömning att jag lagt åtminstone två hela arbetsveckor på mitt paper, sannolikt något mer.

Och vad gäller innovationsjournalistik-begreppet har jag för egen del en klar uppfattning om kärnan i det, men är däremot kritisk till hur frågorna kring begreppet hanterades på Stanfordkonferensen (framför allt den första dagen). Detta har jag också berättat för Mattsson. Att han sedan inte håller med om min tolkning av begreppet betyder ju inte att han ensam avgör vad som är rätt eller fel.

Jag är helt öppen för att ta en debatt om både begreppet och programmet Innovation Journalism, vilket väl framgått vid det här laget, men det underlättar om debatten i alla fall håller sig till korrekta fakta.

Frostberg har tänkt - men fel

Frostberg har tänkt till när det gäller min kritik av Innovation Journalism och det program som han går i USA just nu.

Frostberg anser att eftersom jag tycker att begreppet innovationsjournalistik är konstruerat och främmande kan jag inte bedöma när folk svamlar kring begreppet. Det är fel. Jag har hört folk svamla många gånger - detta är svammel. Kejsaren är naken. Frostberg själv har förvisso kalsonger, men mycket mer är det inte.

Läs hela inlägget här