Frostberg i San Francisco

Fr v: Greg, hans fru Erin och Joe.

Värmen har börjat lägga sig och gjorde lördagens vintur till Sonoma norr om San Francisco till en behaglig upplevelse. Mina guider var Joe, en kille uppvuxen i just Sonoma, och hans kollega Greg med fru Erin.

Det blev en härlig turné mellan vingårdarna i ett Sonoma som anses var mindre turistanpassat och därmed mer genuint än världsberömda Napa. Och med Joe som guide navigerade vi förbi alla potentiella fällor och fick lära oss en del goda tricks. Vi började hos Castle, som har sin butik vid torget i Sonoma. Joe berömde deras viner, tog namnet på de två i personalen och köpte en flaska vin. Vips, då bjöd de på provningsavgiften - och gav dessutom gratiskuponger till två andra vinprovarställen runt torget. Så höll vi oss flytande några timmar.

Eftersom jag åker till Sverige på fredag och väskorna redan är mer än överfulla bestämde jag mig för att bara köpa ett tegelstenspaket med Rocky Road-fudge.

Vi fortsatte till Clines vingård, strax utanför stan, där Erin hade ett VIP-pass som gav oss både guidad tur och provning av 12 olika viner på en avskild terrass med personlig betjäning av Larry, en skojfrisk pensionär som brukar blanda sorterna själv när det kommer dryga vinsnobbar på besök för att lura dem när de ska försöka gissa på vinerna!

Där någonstans slog kombinationen av hetta och vin till och jag köpte tre bättre viner - en Syrah, en Zinfandel och en Mourvèdre (som har smak av mint och choklad eftersom den odlas intill eucalyptus-träd). Joe hade nämligen erbjudit sig att lagra flaskorna i föräldrarnas vinkällare tills jag kommer tillbaka nästa gång. Så vi for upp till Stan och Debbie, som tog emot i sitt palats på en kulle utanför Sonoma där de odlar oliver och gör egen olja. Huset var ett palats - varken mer eller mindre - med magnifik utsikt och jag ser redan fram mot att hämta flaskorna, bara för att få njuta av utsikten igen!

Stan jobbar normalt i fastighetsbranschen i San Francisco, sannolikt betydligt mer lönsam än olivodlingen - men jag är välkommen i höst när det är dags att skörda. Då samlas hela familjen med fem barn och handplockar själva!

Stan hann också bjuda på grillade räkor och ostron innan vi var tvungna att åka. En skarp kontrast till den opersonliga stil som präglat tiden på The Chronicle. Över huvud taget är det ganska ovanligt att bli inbjuden till någons hem på det här viset. En kanonfinal på vistelsen här med andra ord!

Utsikten från Joes föräldras hus i Sonoma, där jag nu har mitt vin lagrat i Stans privata vinkällare.