Sitter för närvarande i Shanghai och försöker följa den politiska utvecklingen i Sverige, vilket inte är helt enkelt med tanke på hastigheten i dramat.
Var tidigare i veckan på väg att kommentera det drev som uppstått kring, trots allt, rätt harmlösa förbrytelser som svart arbetskraft och licensskolk. Det är fel att bryta mot lagen, men det måste också finnas möjlighet att ångra dåligt beteende - särskilt om det ligger längre tillbaka i tiden.
Till slut blev ändå situationen ohållbar för handelsminister Maria Borelius - och en av anledningarna till detta heter: Fredrik Reinfeldt!
Reinfeldt tog tidigt sin hand från Borelius genom att underkänna hennes förklaring till de svarta barnflickorna. Därmed lämnade han henne att simma ensam bland mediehajarna. På samma sätt drog han undan mattan för kulturminister Cecilia Stegö Chilò genom att förklara att han var besviken på att hon inte berättat om obetalda licensavgifter för honom.
Sorry Fredrik, men har man tagit fan i båten får man själv ro honom i land! Eller uttryckt på ett annat sätt - allt gott ledarskap handlar om att backa upp sina underställda i varje läge. Internt kan kritik visserligen uttryckas, men utåt ska ledaren stå upp för sin personal. Det går inte att resonera om sina tvivel inför öppen ridå, det finns bara “on” eller “off” i förtroendefrågan - inget “kanske”.
Långt värre för den borgerliga alliansen än licensskolk och svartjobb är alltså att Reinfeldt inför öppen ridå raserat hela sin image som ledare och i stället blivit Fega Fredrik som likt tuffa killen på skolgården driver lynchmobben framför sig, utan att själv behöva slå ett enda slag. Ynkligt!
Hmm… men det känns på något sätt bekant. Någon som minns tsunamin med Freivalds och Perssons ursäkter om undersåtar som inte gjort sitt jobb ordentligt? Den gången var alliansen snabbt ute och talade om dåligt ledarskap när ministrarna sparkade nedåt. Dags för Maud, Göran och Lars att tala lite allvar med Fega Fredrik?
UPPDATERAT: Har fått en del kommentarer från läsare som misstolkat inlägget (se bl a kommentarerna). Jag menar inte att en anställd kan göra vilka misstag som helst utan att få ta konsekvenserna. Men en god ledare kan inte recensera sitt folk i media. Fram till den tidpunkt då förtroendet är definitivt raserat tillhör det gott ledarskap att försvara dem, även om man talar allvar med dem internt. Allt annat undergräver deras position och därmed möjligheter att göra ett gott jobb, som i det här fallet. Reinfeldt har ansvaret för att ha tagit in ministrarna i regeringen och då får han försvara dem till dess att han väljer motsatt slutsats. Det är här det inte finns utrymme för något mellanläge.
Läs nyhetstexter om Borelius avgång hos Dagens Nyheter, Expressen, Aftonbladet, Sveriges Radio
Läs bloggvärldens kommentarer om avgången:
- Bloggen Bent: Borelius lämnar regeringen
- Håkan Jacobson (haja.nu): Sveriges kortaste ministerkarriär
- Magnus tankar (kommentarerna!): Maria Borelius avgår
- Beta Alfa 2.0: Strategiexpertens pressfiasko och handelsministerns avgång
(Intressant och andra bloggar om: Maria Borelius, regeringen, Fredrik Reinfeldt, alliansen, politik, moderaterna)
