Frostberg i San Francisco

Trist, Fredrik Sjöshult, att du inte vann Stora Journalistpriset för Årets avslöjande. Jag var en av dem som nominerat ditt knäck om folkpartiets dataintrång i SAPnet. Det trodde du kanske inte efter diverse kritiska inlägg här på bloggen tidigare, men ett scoop är ett scoop, oavsett hur det kom till.

Samtidigt - grattis! För om du hade kammat hem priset skulle det satt igång samma karusell som sist, när konspirationsinriktade journalister och bloggare ville lista ut vem den hemliga fp-källan var, varför avslöjandet kom just efter TV-utfrågningen av Reinfeldt, hur det kom sig att kompisen Niklas Svensson visste men inte skrev osv.

Det är säkert tufft nog att ha den egna tidningen efter sig när de jagar de lösa ändarna i hela fp-härvan. Och dessutom spär en av de inblandade på i sin blogg.

Det är fortfarande en sak jag undrar över i hela storyn, men vi tar det en annan gång…

(Intressant och andra bloggar om: Fredrik Sjöshult, Niklas Svensson, dataintrång, politik, folkpartiet, media, journalistik, Expressen)

En av de sämre reklamtexterna för senaste Schibsted-projektet Pengar24 publicerades i morse i Svenska Dagbladet (och på modersajten E24.se).

Chefen för Pengar24, Theresa Thustrup, ger sitt bästa råd till en fattig:

Den som inte har så mycket pengar, till exempel en ensamstående småbarnsmamma, bör först försöka bygga upp en buffert så att hon klarar plötsliga utgifter, inte låna för konsumtion. Först därefter kan man börja tänka på ett regelrätt sparande.

Ehh… problemet när man är fattig är nog snarare hur man får ihop den där bufferten. De flesta begriper trots allt att den vore bra att ha, men färre vet hur man lyckas skapa den i praktiken.

Vi ser fram mot en annan klassiker bland tipsen till fattiga på Pengar24 i framtiden:

– Ät bakelser om ni inte har råd med bröd.

Och apropå Marie Antoinette, spana in denna anti-Anders Borg-quiz.

(Intressant och andra bloggar om: Schibsted, media, mediakritik, E24, Pengar24, politik, ekonomi)

I morgon samlar statsminister Anders Fogh Rasmussen sin regering till gemensam morgenmad för att fira det femåriga regeringsinnehavet. Men alla svenska medier som försökt dra paralleller mellan venstres maktövertagande i Danmark och Reinfeldts vinnarstrategi i Sverige borde göra en rejäl uppdatering. Det har nämligen kommit grus i det danska maskineriet och Fogh-effekten har kommit av sig.

Berlingske Tidende toppar i dag tidningen med Gallup: Foghs flertal forsvundet och berättar att för första gången sedan den borgerliga sidan kom till makten har man inte längre majoritet i opinionsmätningarna. Analysen går ut på att interna bråk skjutit regeringen i sank, vilket gör att s-ledaren Helle Thorning-Schmidt inte ens behöver vara särskilt aktiv - de borgerliga gör jobbet så bra själva.

Betydligt mer initierad känns analysen Regeringen Anders Nyrup Rasmussen över två helsidor (ja, äkta broadsheet-helsidor) i dagens Jyllands-Posten, sektionen Indblik (tyvärr hittar jag den inte bland de fria artiklarna på jp.dk).

Rubriken anspelar på att Anders Fogh Rasmussen nu på punkt efter punkt gör samma misstag som föregångaren Poul Nyrup Rasmussen och därför är på väg mot sin och regeringens undergång. Det mest intressanta budskapet i analysen - och som borde ha intresse även för den svenska Alliansens valstrateger inför 2010 - är att regeringen Fogh har hamnat i motvind framför allt på de områden som för fem år sedan förde dem till makten:
- Utlänningspolitiken
- Kötiden till sjukvården
- Användarbetalning (inom t ex vården) och skattestoppet
- Offentlig service
- Aktiv utrikespolitik

På punkt efter punkt ger artikelförfattarna Anders Langballe och Jette Elbæk Maressa exempel på hur Fogh Rasmussen framgångsrikt kritiserade Nyrup Rasmussen och vann valet, bara för att nu göra om precis samma misstag själv.

(Intressant och andra bloggar om: Anders Fogh Rasmussen, Danmark, politik, Alliansen, Reinfeldt, maktskifte, media)

Fick i dag tips om en intressant artikel som kommenterar de snabba ministeravgångarna i den borgerliga regeringen från en lite annorlunda vinkel. Ämnet kan visserligen kännas gammalt nu, men artikeln berör den mer principiella grundfrågan om kvinnor som får makt behandlas annorlunda av medierna.

Mig synes att andelen kvinnliga statsråd och kvinnliga höga politiker som fått gå till följd av olika “affärer” är oproportionerligt hög. Detta reser en rad frågor av principiell art.

Artikeln blir inte mindre intressant av att författaren heter Anne Ramberg och är generalsekreterare för Advokatsamfundet. Hon jämför bland med hur s-ministrarna Bodström och Persson hanterats av pressen när det kommit fram oegentligheter om dem.

Mediernas uppgift är förvisso att rapportera och granska. Men med den mediala makten följer också ett stort ansvar. Det är inte rimligt att medierna i krigsrubriker på löpsedlar presenterar människor, ej heller ministrarna, som skattefifflare därför att man utnyttjar en av lagstiftaren tillåten ägandeform för sin bostad alldeles oavsett vad man kan ha för uppfattning i det lämpliga i att en minister har det så ordnat.

Läs hela Anne Rambergs ledare i tidskriften Advokaten.

(Intressant och andra bloggar om: Maria Borelius, alliansen, politik, media, mediekritik)

Det vore fel av oss att kommentera interna frågor som rör vår organisation eller vårt interna arbete. Det står högst på vår hederskodex.

Veckans mest ironiska kommentar? Troligen inte avsedd att vara det, men när avsändaren är Expressens chefredaktör Otto Sjöberg, dessutom just utkommen från tryckfrihetsrättegången i Persbrandtmålet, kan man inte låta bli att garva.

Jag hör redan Expressenreportrarna börja rota i skrivbordslådorna efter ett ex av tidningens hederskodex. Eller förvaras det hos växeln? undrar någon förvirrat.

Särskilt ironiskt är det att yttrandet fälls i samband med en avslöjande artikel på Resumé.se om att Niclas Rislund, som låg bakom det falska Persbrandtavslöjandet, ska ha röjt Expressens källor i ett annat ärende och därför tvingats säga upp sig.

Läs själv Resumé: Rislund röjde Expressens källor

(Intressant och andra bloggar om: Expressen, Otto Sjöberg, Niclas Rislund, Bonnier, mediekritik, media)

Niklas Svensson fick lämna Expressen efter brottsmisstanke för sina inloggningar på SAPnet, återupptog i stället bloggandet på Politikerbloggen och drog i gång Nyhetsbolaget.se för “Raka, tuffa nyheter”.

I dag kom också nyheten att en annan Expressen-reporter, Niclas Rislund, lämnar tidningen. Han har dömts för föregivande av allmän ställning, då han spelade polis för att få loss information i samband med kidnappningen av Siba-direktören. (Domen är överklagad till Högsta domstolen.) Dessutom låg han bakom den felaktiga artikeln om Persbrandts intag på alkoholklinik.

Nu undrar Dagens Media om Rislund ska jobba ihop med Svensson. Martin Jönsson på Svenskan konstaterar i stället att chefredaktör Otto Sjöberg är den siste brottsmisstänkte medarbetaren som jobbar kvar på tidningen. Nu inleds förtalsrättengången mot honom för Persbrandtartikeln.

Jag kan bara konstatera att lyckan över Expressens scoop tidigare i veckan - fyndet av det eventuella Palmevapnet - blev kort. För säkerhets skull firades scoopet med tårta på redaktionen. Lika bra det, för det kan dröja innan Sjöberg får anledning att fira igen.

(Intressant och andra bloggar om: Niklas Svensson, Niclas Rislund, Expressen, Otto Sjöberg, mediekritik)

Blir Margot Wallström nästa s-partiledare? Jag har inte en aning, men spontant känns hela Wallström-cirkusen rätt märklig.

Alla älskar Margot, men ingen - utom några få inom partiet då möjligen - vet i dag egentligen vad hon går för och om hon alls skulle klara jobbet som partiledare.

Ingen bryr sig särskilt om vad hon gör i EU - och minns någon vad hon uträttade som minister?

Det är mycket möjligt att hon skulle vara en perfekt partiledare. Det är bara så konstigt - inga medier ställer några kritiska frågor om henne. Alla bara älskar Margot.

Sedan är det en annan fråga om hon vill. Det gissas ju friskt om vad ett Margot-nej är värt, men läser man hennes egen blogg så ligger åtminstone en slutsats nära till hands:

Priset är för högt. Hon skulle egentligen hellre bära burka än åka poliseskort…

An official visit to Italy involved going in a car with police escort. While accepting this security measure I admit feeling uneasy when the blue lights and sirens are on. This is the sole moment when I could consider wearing a burka……

Läs själv på European Commission - Margot Wallström, Vice-President of the European Commission: my blog

(Intressant och andra bloggar om: Margot Wallström, politik, socialdemokraterna)

Jag började känna mig som en gammal tjurig gubbe, en sådan där grinig motståndare till all utveckling, eftersom jag inte förstått charmen med mobbnings-TV i dess olika former.

Men så slår han till, artisten Lars Winnerbäck, med en underbar sågning av TV4-chefen Jan Scherman i artikeln Ställ inte upp på mobbningen i TV4:s talangjakt på DN Debatt, apropå Idol:

TV 4:s vd Jan Scherman svarar att “1,5 miljoner tittare älskar det programmet”. Det är inte ett helt ovanligt eller oväntat svar från en ansvarig mediechef. Att flytta över ansvaret på sina tittare eller läsare eller lyssnare är tecken på ett jävligt impotent ledarskap.

Vet inget om Winnerbäcks PR-förmågor, men det känns helt rätt - och äkta - även om det finns vissa som tycker annorlunda. Själv minns jag ett av hans allra första soloframträdanden som total “okändis” på någon obskyr musiktävling i obygdens Östergötland. Han var kvällens stjärna, men nej - Idoljuryn hade nog inte varit nöjd.

(Intressant och andra bloggar om: Winnerbäck, Idol, TV4, Scherman, journalistik, mediekritik, media)