Frostberg i San Francisco

Jag har noterat en intressant sak i de senaste veckornas rapportering kring salladskonflikten i Göteborg, där hotell- och restaurangfacket satt en salladsbar i blockad för att de vägrar teckna kollektivavtal. Eller snarare: Jag har noterat avsaknaden av en intressant upplysning.

Vad sjutton är ett kollektivavtal? Och vad ska det vara bra för?

Jag har själv läst statsvetenskap (dvs political science), men kan inte redogöra för detta i detalj. Jag driver företag, men har valt en form med fria uppdragstagare som gör att vi slipper hantera sådana här frågor. Kort sagt: Jag vet inte.

Och jag är helt säker på att en majoritet av dem som läst om salladskonflikten inte kan redogöra för poängen med ett kollektivavtal. Därmed kan de inte heller ta ställning till konflikten och de stridande parternas argument, som inskränker sig till att kollektivavtal är bra eftersom det är så den svenska modellen ser ut (fackets version) respektive att man inte vill bli tvingad till avtal (salladsbarens ägare).

Men problemet är sannolikt större än så - jag tror inte ens en majoritet av de journalister som skrivit om kollektivavtalsbråken, varken i Göteborg eller tidigare i Vaxholm, har en aning om vad kollektivavtal egentligen handlar om.

Pedagogiken har inte underlättats av att de politiska blocken tydligt slutit upp för respektive sida. Fram tills nu, vill säga. I ett försök att blidka LO (ärligt talat, kan det finnas någon annan anledning?) gör Fredrik Reinfeldt en helomvändning och försvarar fackets rätt att tvinga fram kollektivavtal, trots att han tidigare kallat fackets ingripande i Vaxholm för “erbarmlig”.

Dagens Nyheter ger i dag ett utmärkt perspektiv på frågan i huvudledaren Alliansen försvarar Vaxholms fästning. Men fortfarande är det ont om förklaringar av själva grundfrågan:

Vad är ett kollektivavtal och vad ska det vara bra för?

Samma sak gällde när Svenska Dagbladets politiske chefredaktör PJ Anders Linder skrev om kollektivavtalen den 17 december i krönikan Rätten att topprida andra. Eller när Svante Nycander på Brännpunkt, samma dag i samma tidning, i debattartikeln Salladskonflikten i Göteborg ingen skandal hävdar att kollektivavtalen kommit till på arbetsgivarnas önskan.

Ingen av dem ger en närmare förklaring. Kan det bero på att det inte finns några vettigare argument än “så har vi alltid gjort”?

Andra ledarartiklar i SvD i ämnet:
- Regeringen sviker av taktiska skäl (16 dec)
- Facket ska inte ha så här mycket makt (13 dec)

(Intressant och andra bloggar om: kollektivavtal, politik, LO, blockad, Wild’n Fresh, Vaxholmsmålet, Reinfeldt, regeringen, facket)

Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet… men ingen Sydsvenskan.

“Nej, de har slutat skicka den till oss. Den finns inte i hela Göteborg” säger tjejen i Pressbyrån.

Vet inte om hon har rätt gällande det senare, men på Göteborgs Central går det i alla fall inte att köpa Sydsvenska Dagbladet. Däremot många av de lantligare skånetidningarna, vilket knappast gör något glad.

På stationerna i Malmö och Lund går det att köpa Göteborgs-Posten, men alltså inte tvärtom. En självpåtagen deklaration om skånsk isolation? Med en sådan taktik går det aldrig att bryta Stockholmsdominansen.

(Intressant och andra bloggar om: Sydsvenskan, Bonnier, Kristianstadsbladet, Ystads Allehanda, Göteborgs-Posten, media, medier)