Frostberg i San Francisco

Föregående blogginlägg Ett kollektivavtal är ett kollektivavtal är ett… vadå? skulle egentligen ha handlat om bristen på försvar för rätten att frivilligt ingå avtal. Men under skrivandet hamnade jag i en annan riktning, inlägget kom att handla om bristen på förklaringar av vad ett kollektivavtal över huvud taget handlar om och ska vara bra för. Nog så viktigt, men nu åter till huvudspåret.

“…det är trygghet på arbetsplatsen, så enkelt” skriver signaturen Fredrik i en kommentar till förra inlägget. Gott så, men trygghet kan förstås uppnås på olika sätt och att teckna kollektivavtal måste i varje demokrati ses som en rättighet eller möjlighet, inte en skyldighet. På samma sätt är det förstås en rättighet att välja om man vill arbeta för en arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal.

Men rätten till fritt avtalstecknande försvaras inte längre av särskilt många sedan Alliansen bytt fot. Reinfeldt och Littorin står nu på LO:s sida. Kampen om a-kassan har tydligen tärt tillräckligt på förtroendekapitalet och regeringen vill inte stöta sig mer med facket, tycks partistrategerna resonera. Även näringsminister Maud Olofsson (c), som inför valet genomgick en liberal total makeover, är tyst. Inget hörs från henne om rätten till fri rörlighet för tjänster inom EU.

Därför var det befriande att läsa Dagens Nyheters huvudledare Alliansen försvarar Vaxholms fästning den 27 december. Lite teknokratisk, men princiellt helt riktig i sitt resonemang.

Nej, det handlar inte om höger- och vänsterperspektiv. Det handlar om att världen har förändrats. Europa har öppnats och globalisering är en av de mest dominerande trenderna. Om LO tror att den utvecklingen går att bromsa med en protektionistisk linje där facket skriker “Go home!” till lettiska arbetare som lagligt befinner sig i landet, då är man inne på fel spår. Precis som många ropar efter en ny ideologisk debatt inom socialdemokraterna borde någon väcka LO-folket med den strategiska frågan:

Hur ska facket förhålla sig till en ny europeisk och internationell arbetsmarknad?

Läs också bloggen I hell-mans värld (frihetligt sinnad vänsterorienterad) om upptrappningen av salladskonflikten i Göteborg. Resonemanget i korthet, gällande att grannföretagen också drabbas:

Centerriksdagsmannen Fredrick Federley har redan från början beskyllt facket för att använda sig av maffiametoder. Det har varit totalt skitsnack, men i och med den här upptrappningen av konflikten är det plötsligt snällt att bara kalla det maffiametoder. Facket ska ge själva fan i att trakassera sunda och väl fungerande företagare som agerar på ett juste sätt.

Dessutom är det helt säkert kontraproduktivt. En civiliserad kamp för det legitima kravet att alla företag ska teckna kollektivavtal har garanterat ett mycket brett folkligt stöd, men att börja ge sig på också oskyldiga, det riskerar med all säkerhet att slå tillbaka mot facket, både rent isolerat till den aktuella konflikten och människors sympatier i denna, men också till människors grundsyn på facket.

Även bloggen Sagor från Livbåten kommenterar salladsbråket.

(Intressant och andra bloggar om: kollektivavtal, politik, LO, blockad, Wild’n Fresh, Vaxholmsmålet, Reinfeldt, Littorin, Maud Olofsson, regeringen, facket)