DN mitt i prick - om salladsbarer och Vaxholmsbråk
Föregående blogginlägg Ett kollektivavtal är ett kollektivavtal är ett… vadå? skulle egentligen ha handlat om bristen på försvar för rätten att frivilligt ingå avtal. Men under skrivandet hamnade jag i en annan riktning, inlägget kom att handla om bristen på förklaringar av vad ett kollektivavtal över huvud taget handlar om och ska vara bra för. Nog så viktigt, men nu åter till huvudspåret.
“…det är trygghet på arbetsplatsen, så enkelt” skriver signaturen Fredrik i en kommentar till förra inlägget. Gott så, men trygghet kan förstås uppnås på olika sätt och att teckna kollektivavtal måste i varje demokrati ses som en rättighet eller möjlighet, inte en skyldighet. På samma sätt är det förstås en rättighet att välja om man vill arbeta för en arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal.
Men rätten till fritt avtalstecknande försvaras inte längre av särskilt många sedan Alliansen bytt fot. Reinfeldt och Littorin står nu på LO:s sida. Kampen om a-kassan har tydligen tärt tillräckligt på förtroendekapitalet och regeringen vill inte stöta sig mer med facket, tycks partistrategerna resonera. Även näringsminister Maud Olofsson (c), som inför valet genomgick en liberal total makeover, är tyst. Inget hörs från henne om rätten till fri rörlighet för tjänster inom EU.
Därför var det befriande att läsa Dagens Nyheters huvudledare Alliansen försvarar Vaxholms fästning den 27 december. Lite teknokratisk, men princiellt helt riktig i sitt resonemang.
Nej, det handlar inte om höger- och vänsterperspektiv. Det handlar om att världen har förändrats. Europa har öppnats och globalisering är en av de mest dominerande trenderna. Om LO tror att den utvecklingen går att bromsa med en protektionistisk linje där facket skriker “Go home!” till lettiska arbetare som lagligt befinner sig i landet, då är man inne på fel spår. Precis som många ropar efter en ny ideologisk debatt inom socialdemokraterna borde någon väcka LO-folket med den strategiska frågan:
Hur ska facket förhålla sig till en ny europeisk och internationell arbetsmarknad?
Läs också bloggen I hell-mans värld (frihetligt sinnad vänsterorienterad) om upptrappningen av salladskonflikten i Göteborg. Resonemanget i korthet, gällande att grannföretagen också drabbas:
Centerriksdagsmannen Fredrick Federley har redan från början beskyllt facket för att använda sig av maffiametoder. Det har varit totalt skitsnack, men i och med den här upptrappningen av konflikten är det plötsligt snällt att bara kalla det maffiametoder. Facket ska ge själva fan i att trakassera sunda och väl fungerande företagare som agerar på ett juste sätt.
Dessutom är det helt säkert kontraproduktivt. En civiliserad kamp för det legitima kravet att alla företag ska teckna kollektivavtal har garanterat ett mycket brett folkligt stöd, men att börja ge sig på också oskyldiga, det riskerar med all säkerhet att slå tillbaka mot facket, både rent isolerat till den aktuella konflikten och människors sympatier i denna, men också till människors grundsyn på facket.
Även bloggen Sagor från Livbåten kommenterar salladsbråket.
src="http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js">
(Intressant och andra bloggar om: kollektivavtal, politik, LO, blockad, Wild’n Fresh, Vaxholmsmålet, Reinfeldt, Littorin, Maud Olofsson, regeringen, facket)
Hejsan! Hittade hit via din trackback, Frostberg. Måste säga att jag är mycket nöjd med din beskrivning av mig som “frihetligt sinnad vänsterorienterad”. Du har gjort dig besväret att adoptera min egen beskrivning av mig själv, vilket innebär att du har tagit dig tid att kolla på min “beskrivningssida”. Ger ett seriöst intryck. Tror tyvärr inte att många skulle göra likadant (tyvärr säkert inte alltid jag själv heller). Kanon! Beskrivningen ger utrymme utrymme för det avstånd jag vill hålla till klassisk betongvänster (även om jag säkert delar delar av dess åsikter), och fokus på den liberala biten. Vi verkar ju inte helt överens i den här specifika frågan, men samtidigt tror jag att vi är närmare varandra än det kanske kan framstå som. Dessutom skadar aldrig lite oenighet. Lev väl!
Comment by Linus Hellman — 30 December 2006 @ 12:33 am
Utan att ha egna inkomster så får nog de flesta barn ofta lite betalt ibland, när de gör något hemma som är till nytta för de andra inom familjen. Detta sker gissningsvis ganska ofta, utan att snokande myndigheter hittills har betraktat det som svartjobb, eller att LO-facket har krävt att familjen skriver på kollektivavtalet och betalar avgifterna! Barnarbete är förstås lagbrott, så det skulle sannolikt bli ett både kostsamt och tidsödande dilemma för flera olika instanser.
Skulle förresten majoriteten av svenska folket alls ha brytt sig om att reagera? Alltså om skattemyndigheterna började betrakta barn som hjälper till hemma som svartjobbare, eller om facket började parkera blockadvakter bredvid sopnedkastet!
Förhoppningvis så ägnar sig polisen och kronofogden som sista instans, kanske även i fortsättningen åt angelägnare och för staten lönsammare uppdrag. Svenska myndigheter och fackfolk brukar förstås från och till och då och då ägna sig åt liknande saker. Då kan det exempelvis gälla bärplockare från Polen eller byggjobbare från Lettland, som då och då uppmärksammas av Aftonbladet och Expressen.
Om människor accepterar ett förödande koncept så måste det bero på att konceptet en gång i tiden har varit mycket relevant men att förutsättningarna har förändrats så att det inte längre är det.
Comment by Uno Hansson — 3 January 2007 @ 10:46 pm