Frostberg i San Francisco

Medieforskaren Kent Asp gör sig skyldig till något som mest liknar intellektuellt haveri på DN Debatt (27/12) när han kommenterar den minskade valbevakningen 2006 jämfört med 2002. (Tyvärr refereras studien helt okritiskt av tidskriften Medievärlden i webbartikeln Krympt valbevakning en effekt av tabloidiseringen.)

Har du ont om tid, gå direkt till punkt 3 nedan!

I debattartikeln Valbevakningen har minskat drastiskt i svensk press skriver Asp att valbevakningen sammantaget minskat med 25 procent i de fem storstadstidningarna DN, SvD, Aftonbladet, Expressen och GP. Mest av alla minskade DN sin valbevakning med cirka 40 procent.

Haveriet i resonemanget består i huvudsak av tre delar:

1) DN har under perioden gått över till tabloid och sannolikt minskat den totala textmängden mellan mättillfällen. Att mäta minskningen i absolut textmängd framstår därför som mindre relevant än att mäta den som andel av den totala journalistiken. Det gäller även för övriga tidningar i mätningen. Oavsett om de gått över till tabloid (GP) eller ej (AB, Exp, SvD) kan ju det totala omfånget på tidningarna också ha minskat under perioden. Asp redovisar inte om valbevakningen minskat som total andel av journalistiken.

2) Det är sällan kvantitet ensamt anses viktigare än kvalitet, men i Asp-studien är det tydligen fallet. Men enbart färre valartiklar 2006 än 2002 behöver ju inte betyda sämre kvalitet på valbevakningen. Det kan till och med vara tvärtom, att färre skräpartiklar publicerats och att kvaliteten därmed generellt ökat. Samma sak gäller för den totalt textmängden, att kortare artiklar kan innebära att ointressanta utläggningar skurits bort.

Det för oss till ett av delresulaten i studien, nämligen att de kommenterande nyhetsanalyserna ökar samtidigt som den rapporterande nyhetsjournalistiken minskar. Om det handlar om kvalificerade analyser skulle det faktiskt kunna innebära att läsarna fått mer kunskap och mindre okritiskt upprapande av politiska budskap jämfört med tidigare val. Tyvärr är väl inte det alltid fallet, eftersom det finns gott om dåliga nyhetsanalyser av okvalificerade politiska journalister. Men att endast utifrån kvantitetsiffrorna föra ett resonemang om valbevakningen känns snudd på lurendrejeri. Kvalitetsaspekten må vara svårare att mäta, men är högst relevant.

3) Asp kommenterar också att andelen text i valbevakningen gått från 60 till 50 procent i senaste valet. “Tendensen är alltså att morgonpressen blir alltmer lik kvällspressen” skriver Asp i DN. Här gör Kent Asp sin kanske allvarligaste groda i hela undersökningen. Menar han att bildjournalistik inte räknas? Väldigt fördomsfullt mot en hel yrkeskår i så fall. Eller hur ska resonemanget tolkas?

Själv har jag en teori att bildjournalistiken inför valet 2006 spelade större roll än alla artiklar som skrevs. Jag skulle gärna se en särskild studie av bildjournalistiken. Vi möttes ständigt av leende partiledare från Alliansen, varje gång snyggt synkade vad gällde klädsel, vilken kamera de skulle titta in i osv. Alliansledarna åkte tåg tillsammans, åkte rulltrappa tillsammans, åkte buss tillsammans… Ja, de balanserade till och med olagligt på järnvägsspår tillsammans. Ständigt leende och utstrålande en stark och positiv kraft.

Jag kan inte minnas en enda bild på sura borgerliga partiledare (åtminstone inte före folkpartiskandalen i valets slutskede). Ställ det mot hur Göran Persson ständigt framställdes som trött, fet, dryg, arrogant, slutkörd, redan en förlorare, dominant härskare, sur, utan lust osv.

Inte undra på att Alliansen vann valet, men det var inte de politiska reportrarna som gjorde jobbet. Det var pressfotograferna, redigerarna och alla andra som var inblandade i bildurvalet. Det hade varit en intressant studie att läsa om!

Kent Asps studie kommenteras också av:
JoshLyman
Beta Alfa 2.0
Johanna Falk
Aftonbladets ledarsida

(Intressant och andra bloggar om: Kent Asp, DN Debatt, politik, journalistik, media, val 2006, Alliansen, mediekritik)