Jag tror inte […] att det är i sak som a-kasseförslaget har gjort att regeringen tappar opinionmässigt. Snarast är det en kommunikativ fråga där vi inom alliansen varit för svaga. LO tog hem den första ronden i opinionen. Ska vi vara självrannsakande, ser jag att vi blev så ivriga att styra landet att vi glömde bort det som gav oss valsegern, en god kommunikation.
Fredrick Federley, ordförande för CUF och riksdagsledamot för centern, på Dagens Industris debattsida 5 januari (tyvärr finns artikeln varken på di.se eller Federleys blogg).
Slutligen har någon i den borgerliga alliansen tänkt till! Jag delar helt Federleys slutsatser och konstaterar själv att:
- Det var inte svarta barnflickor som fällde Maria Borelius, det var framför allt en dålig eller obefintlig kommunikationsstrategi.
- Obetalda tv-licenser blev en svårare nöt för Cecilia Stegö Chilò. Kanske var hon körd från början, men det sätt som kriskommunikationen sköttes på omöjliggjorde varje räddningsförsök.
- Bråket kring a-kassan handlar inte om vad Alliansen deklarerat i frågan inför valet, som många borgerliga ledarsidor hävdar, utom om att Reinfeldt lovade bjuda över Persson på alla punkter. Det är i alla fall vad folk kommer ihåg. Och de förstod knappast den retoriska skillnaden mellan arbetareparti och arbetarparti. De trodde på något annat. Därför blir de förvånade när regeringen i turbofart monterar ner a-kassan, även om många fortfarande håller med om att det ska löna sig bättre att arbeta än att gå på bidrag. Men regeringens kommunikation i frågan har varit ett fullständigt haveri, värt ett ex-jobb inom medie- och kommunikationsvetenskap på lämpligt universitet.
Frågan är bara om Federleys kritik når fram till Fredrik Reinfeldt. Han tycks ha isolerat sig i sitt Rosenbadstorn på samma sätt som Persson en gång gjorde. Därför är det bara att invänta nästa kommunikationskris.
(Intressant och andra bloggar om: Fredrik Federley, Fredrik Reinfeldt, alliansen, a-kassan, politik, kommunikation, Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò)