Bildt räddades av Kristoffersons usla insats
Det finns en del bloggare som tycker att Carl Bildt gjorde en strålande undanmanöver i TV4-intervjun med Ulf Kristofferson i går kväll, bland andra Den där Tomas, i ett alldeles utmärkt och läsvärt inlägg där hela intervjun analyseras bit för bit.
Men jag håller inte med om just slutsatsen kring Bildts skicklighet. Han gjorde nämligen inte alls särskilt bra ifrån sig. Bildts enda räddning var att Kristofferson gjorde en långt mycket sämre insats. Stora delar av intervjun var ju t ex helt ohörbar eftersom de bara babblade i mun på varandra. (Och det går att ställa politisk diagnos på många bloggare genom att läsa vem de tyckte avbröt vem.)
Egentligen fanns det bara en fråga som Ulf Kristofferson borde ha pressat Bildt på:
Varför fick du behålla dina optioner, i strid med stämmobeslut?
Personligen tror jag inte Bildt går att muta, åtminstone inte med optioner. I sådana fall är vänskapsband från tiden i diverse styrelser betydligt värre. Och dessa kan han naturligtvis inte åtalas för.
Det som förvånar är dock Bildts klantiga hantering av hela frågan. Han verkar inte ha begripit kraften i frågan. Vanligt folk har inte precis optioner. Inte journalister heller. Oavsett vad Bildt hade rätt till i den där styrelsen så blir det problem när varken publiken eller budbäraren förstår, utan tycker optioner rimmar på mutor och styrelsebeslut är synonymt med pilsner i herrbastun. Försöken att koppla optionerna till TV4 och AP-fonderna föll platt och visade om möjligt ännu mer på avståndet mellan optionsministern och folket i stugorna.
Om Bildt nu faktiskt hade rätt till optionerna som någon slags extra styrelsearvode, då ska han så klart ta pengarna. Det kan inte vara straffskatt på att bli utrikesminister. Men varför krånglar han i så fall in sig i resonemang om att han inte kunde avstå från dem, att han inte kunde göra sig av med dem tidigare osv?
Det är inte heller likt Carl “järnkollen” Bildt att ha fel och hans förklaringar i dag om att han möjligen haft fel när han uttalade sig i höstas känns därför inte trovärdiga. Eller som Göteborgs-Posten skriver i sin ledare: Det lät dessvärre mest som en slingrig efterhandskonstruktion.
Och slutligen, varför är avtalet mellan Bildt och Vostok Nafta hemligt. Om det nu inte är något skumt där så hade det varit enklare att offentliggöra det rakt av.
Nej, jag tror inte det är något ruttet i själva överenskommelsen, däremot stinker hela hanteringen av det som nu blivit en affär. Men eftersom Kristofferson aldrig kom till skarpt läge slapp Bildt alla dessa följdfrågor.
Att Kristofferson sedan recenserar Bildt med omdömet Hans tillvägagångssätt är inte smart säger mer om var nivån ligger i deras relation…
“Det började med att han slog tillbaka”, typ.
Läs också måndagens ledare i Expressen, Ovärdigt av en utrikesminister, som ger ett bra perspektiv på hela frågan. Även Sydsvenskans Henrik Bredberg ger en bra bild av varför Bildt har problem med optionsaffären på ledarsidan i dag, tisdag.
Se vilka bloggar som kommenterar detta inlägg!
(Intressant och andra bloggar om: Carl Bildt, Vostok Nafta, optioner, TV4, Ulf Kristofferson, politik, media, journalistik, mediekritik)
Bra skrivet!
Comment by Martin Camitz — 9 January 2007 @ 9:51 pm
I Sverige har de största mediamaktaktörerna omfamnat socialdemokratin. Om man således ser problem med kapitalstarka aktörer bör man ta sig en grundlig funderare på om man ska stödja socialdemokratin och delar av vänstern i Sverige.
Det fann sig en gång i tiden naturligt; det behövdes idéstoff för att opinionsbilda mot inte minst kristna kyrkan och expandera marknaden. Man plockade sedan in lite feminism, hedonism, ateism-humanism, queerteori, systematisk smutkastning/ignorans av allt bra i andra kulturer, genusteori efter behag för fortsatt stoff att arbeta med det progressiva Sverige. Och opinionsbilda för/mot de som ägarna i grund och botten önskade. I dagsläget är situationen densamma.
Kontentan blir ändå relativism och därmed nyliberalism, som gynnar marknaden, eftersom folket blir rotlösa av alla motstridiga intryck. Man myntar i slutändan vissa grundvärderingar, som ofta är de nyliberala.
Bonniers, den stora degen, har bara växt. Sedan länge har den utmanövrat svensk demokrati och omvandlat vårt land till en polyarki. Där konsensus, jantelagsmentalitet och politiskt correctness är grundpelar i det offentliga livet.
Bonniers vill ha en socialdemokratisk regering. Dess makt vilar på det system som varit, och man jobbar nu hårt på saken. Man vill inte ha konkurrens från andra parter.
Sveriges ekonomiska maktelit #1 fick sig en törn i valet. Men eftersom det är få som känner till det faktum att massmediaeliten (ägarna) i Sverige haft en lyckad symbios med socialdemokratin i årtionden är det också ytterst få som förstår hur massmedia kunde vilja annat än att stödja moderaterna.
Det är ju vidare knappast en slump att TV4 strax efter sitt ägarbyte till Bonniers nu också gått hårt ut mot den nya regeringen, med diverse journalistiskt många gånger mckt fula metoder, nu senast gått till angrepp mot Carl Bildt och behandlar statsministern som en skurk som inte är tillbörligt folkvald.
Carl Bildt är inte populär inom Bonniers koncernen. Han är för mckt uppstickare, har för stor inblick, pondus, för många internationella kontakter och vet framför allt för mckt om de överträdelser som Israel begått i Palestina. Något som inte är en merit bland sionistsympatiserande ägare. Han måste bort.
Likväl måste regeringen enligt Bonniers bort. Helst ser man att det blir omval. Den kristdemokratiska politiska tonerna klingar illa i en koncern som på 70-talet gick ut med att på 30 år utrota kristendomen i Sverige. Med maktmedel. Kristendom ska med alla medel tryckas tillbaka till ett hörn där den gör bort sig, den ska associeras med krigsidioter som Bush och fanatiker. Viktigast är att bibehålla den svart-vita bild som finns i Sverige om katolska kyrkan. Det vore en direkt fara om svensken förstod att det finns ett enormt kulturellt, andligt, men än mer intellektuellt arv hos våra grannländer i just katolska kyrkan. Och alltså inte enbart gågna oförätter. Att det faktiskt var katolska kyrkan som la grunden för det europeiska rationella samhället tycks ju t.ex. vara mckt främmande för svensken.
Men detta sköter sig självt idag. Bonniers sitter med i många skolstyrelser, äger förlagen som trycker historiaböcker (såväl som alla andra böcker), finansierar vissa forskare på universitet osv. Man har jobbat på breda fronter sedan 60-talet.
HBT-rörelsen, utvalda “experter” på AIDS-frågan har idag vidare blivit strategier från inte minst Bonniers håll för att utmåla kyrkan som världens problemhärd. Och argumenteringen är lika bedrövlig, i avsaknad av viktiga distinktioner som effektiv i ett land fär människor inte lärt sig tänka självständigt.
Åter till svensk partipolitik.
Helst vill man på Bonniers se en Pagrotsky, eller en Mona…Finslipade politiker som passar fint in i Bonniers omvärldsanalys..
Och medan det uppenbara, men tysta maktspelet fortsätter med en aktör långt långt mäktigare än enskilda politiker iom sin möjlighet till att styra opinionsbildningen, så fortsätter folket som planerat. Vi följer flitigt det upphamrade agendan, irriteras över politiker, över politiska förslag som aldrig eg diskuterats grundligt…
Folk diskuterar i sann socialdemokratisk anda problemet med att den “ekonomiska makten gått ihop med den politiska”. När faktum är att valet på ett fundamentalt sätt innebar det motsatta när man beaktar massmediamonopolet och Bonniers stora intressen i att bibehålla det system som varit i Sverige och vilket man lärt sig bemästra.
In i skådespelet låter Bonniers miljöpartiet, och sossarna haka på tåget, som väntat. Vidare plockar man i Tv4 in “experter” i form av egna tyckare från koncernen (Expressen), meningsmotståndare som får uttala domar och annat trams - allt i syfte att opinionsbilda i enlighet med koncernens intressen.
—
Människor blir irriterande. Att man kan få pengar för ett jobb, och sedan som professionell politiker göra neutrala bedömningar är väl inte möjligt? Människan är infantil, och tämligen ofri, det har vi fått lära oss. Man kan inte kritisera sin fd. arbetsgivare?
Har man varit anställd på Posten så är man livet ut lojal Posten. Eller hur? Och har man då fått 4 miljoner då är man köpt? Saken är bara den att Bildt är mckt professionell i det att han åtar sig en uppgift, och således kan vi vänta oss att han inte kommer söka agera hemlig agent för Vostok-naftas intressen, när han nu har en ny uppgift åt svenska regeringen och därmed folket(!).
Inte ett ord om att vi diskuterar Sveriges kanske mest professionella & meriterade politiker, som till skillnad från många journalister nog för länge sedan lärt sig vikten av att kunna hålla isär saker och ting. Och fara med osanningar hit och dit.
Så granska borgarna? För all del. Men vad vi främst behöver göra i det här landet är att granska Bonniers!
Comment by tOsiris — 10 January 2007 @ 6:53 pm