Frostberg i San Francisco

Ericsson köper sitt andra bolag på kort tid i Kalifornien. Nyheten släpptes tidigt i morse här på 3GSM-mässan i Barcelona och jag fick chans att återuppta kontakten med min editor Al på San Francisco Chronicle.

Medan folk fortfarande sover i USA skriver jag en grej till Tech-bloggen och kommer med artikeln Ericsson buys Entrisphere före de allra flesta amerikanska medier.

(Intressant och andra bloggar om: Ericsson, Entrisphere, Silicon Valley, riskkapital)

Kan statssekreterare Lars Danielsson ha passerat låsta dörrar i Rosenbad utan passerkort på annandagen, mitt under tsunaminkatastrofen?

Ja, om jag ska döma av säkerheten på socialdepartementet är det inte på något sätt otänkbart. Jag satt i deras entré i ca 15 minuter i dag och väntade på ett möte med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m), även Nordenminister och därmed ansvarig för Öresundsfrågorna och i den rollen Rapidusrelevant.

Under tiden passerade flera personer in genom dörrarna utan att dra kort. De bara vinkade till vakten, däribland socialminister Göran Hägglund (kd). Men också för en utomstående betraktare helt okända personer kunde passera in med samma enkelhet. Så varför inte statsministerns närmaste man på Rosenbad?

OK, nu finns det väl fler skäl till att ana oråd i fallet Lars Danielsson, som olika utredningar visat. Men det är ändå intressant att konstatera att med rätt kroppsbyggnad och en hyggligt välgjord Hägglund-mask skulle man kunna glida in på socialdepartementet utan problem. (Kanske ett stunttrick för Leif “Paggan” Pagrotsky att ägna sig åt i sin nya oppositionsroll? Skulle ge garanterad publicitet.)

(Intressant och andra bloggar om: Lars Danielsson, tsunamin, regeringen, skandaler, säkerhet, Göran Hägglund, Cristina Husmark Pehrsson)

Alla som ville se Margot Wallström som ny s-partiledare - såg ni fiaskot i intervjun i Aktuellts 21-sändning alldeles nyss?

När Wallström för första gången på länge kommentarer något hett politiskt ämne går hon helt vilse efter världens mest förutsägbara fråga. Jag tänker på den högst relevanta invändningen mot EU-kommissionens planerade gränsvärden för bilars koldioxidutsläpp, när kommissionens ordförande José Manuel Barroso själv kör runt i en häftig stadjeep.

Wallström snurrade in sig i ett resonemang om att det var ett individuellt ansvar, men att man inte kan ställa individuella krav. Eller något sådant… tror jag.

Det gick faktiskt inte att begripa logiken, men så mycket förstod jag som att hon fegade ur att ifrågasätta EU-översteprästens privata nedsmutsning.

Pinsamt och fullständigt ryggradslöst, Margot!

(Intressant och andra bloggar om: Margot Wallström, EU-kommissionen, politik, koldioxidutsläpp, bilindustrin, miljö, José Manuel Barroso, hyckleri)

Ett av Sveriges viktigaste börsbolag släppte sin rapport tidigt i morse. Slår på Aktuellts 21-sändning för att bland annat höra vad som sägs om Ericssonrapporten.

Efteråt petar jag mig förvirrat i öronen. Kan jag ha hört rätt? Det viktigaste med Ericsson, enligt A-ekonomi, är tydligen att bolaget har 700 personer från bemanningsföretag som jobbar inne i koncernen. Det handlar i så fall på sin höjd om en procent av de anställda, närmast anmärkningsvärt lite.

Den redaktör som gjort den nyhetsmässiga bedömningen kan inte bara ha haft en dålig dag. Det är ju en fatal missbedömning av vad som är relevant i fråga om Ericssons rapport. Ett direkt tjänstefel. Men tyvärr är A-ekonomi så kortfattat att programmen oftast blir direkt meningslösa eftersom de varken har den riktiga snabbheten i heta börsfrågor eller det verkliga djup som krävs i analyserna för att kunna tillföra något utöver det man redan fått på webben.

Och apropå webben är det pinsamt att på svt.se ligger fortfarande morgonens sändning av A-ekonomi ute som senaste inslag, trots att det gått ett par timmar sedan den senaste ekonomisändningen i Aktuellt 21.

Nej, tyvärr är inte A-ekonomi mycket att hurra för och skulle lika gärna kunna läggas ner.

(Intressant och andra bloggar om: A-ekonomi, Aktuellt, SVT, Ericsson, journalistik, media, mediekritik)

Så har det hänt igen. En hög mediechef får gå alternativt väljer att avgå - och företaget mörkar avgångsvillkoren. Resumé skriver i dag om att VLT:s styrelseordförande Tomas Brunegård inte vill berätta hur mycket pengar Lennart Foss får när han lämnar VD-skapet.

Det är både korkat och pinsamt, eftersom det så klart slår tillbaka mot VLT:s journalister och i förlängningen mot hela journalistkåren. Med vilken trovärdighet ska vi kunna begära att andra företag lämnar ut viktig information om inte ens bolagen i mediebranschen visar denna öppenhet?

Tyvärr är det inte första gången det händer. Ett av de mest pinsamma exemplen på dubbelmoral gäller Sydsvenskans förre chefredaktören Hans Månson, som först i en beställd artikel i den egna tidningen öppet gick ut med sina och övriga ledningens villkor.

“En trovärdighetsfråga” hävdade Månson när jag intervjuade honom om saken för Pressens Tidning 2002.

Men när Månson ett par år senare fick sparken var han plötsligt inte lika talför.

VLT har tyvärr också en trist historia med bolagsstämmor där bevakande medier slängts ut.

Tidningsutgivarna borde ta fram en särskild variant av bolagskod för företag i mediebranschen, där det sätts en minimistandard för vilken typ av öppenhet dessa bolag bör visa för att föregå med gott exempel. I långa loppet handlar det om den egna trovärdigheten.

(Intressant och andra bloggar om: VLT, Lennart Foss, Tomas Brunegård, Sydsvenskan, Hans Månson, fallskärmar, media, journalistik, mediekritik)

Sitter uppe i Helsingborg och lägger sista handen vid ett moderatorsuppdrag som genomförs tidigt i morgon bitti, innan solen ens funderat på att gå upp. Marknadsföreningen här i stan samlar då närmare 200 personer på Dunkers för att tala om Livet på nätet och Internetgenerationen.

Ska intervju 4-5 niondeklassare om hur de använder nätet. Träffade två av dem, Albin Spenner och Axel Winqvist, i eftermiddags för att förbereda upplägget. Trots att jag lever mycket av min tid på nätet själv blev det en hel del spännande lärdomar.

Jag trodde ungdomar höll till på Lunarstorm. Icke de här killarna, det är för barnsligt. I stället lägger de ut bilder på Bilddagboken som känns “vuxnare”. Och så chattar de förstås på MSN.

Det senare var en något mindre överraskning, det har ju talats om IM-generationen ett tag. Men när jag frågade om mail fick jag svaret att det var som att skriva brev. Mail var kanske något man skickade till sina kusiner. Kompisarna chattar man med. Punkt.

(Intressant och andra bloggar om: Lunarstorm, MSN, internet)