Frostberg i San Francisco

Ett av Sveriges viktigaste börsbolag släppte sin rapport tidigt i morse. Slår på Aktuellts 21-sändning för att bland annat höra vad som sägs om Ericssonrapporten.

Efteråt petar jag mig förvirrat i öronen. Kan jag ha hört rätt? Det viktigaste med Ericsson, enligt A-ekonomi, är tydligen att bolaget har 700 personer från bemanningsföretag som jobbar inne i koncernen. Det handlar i så fall på sin höjd om en procent av de anställda, närmast anmärkningsvärt lite.

Den redaktör som gjort den nyhetsmässiga bedömningen kan inte bara ha haft en dålig dag. Det är ju en fatal missbedömning av vad som är relevant i fråga om Ericssons rapport. Ett direkt tjänstefel. Men tyvärr är A-ekonomi så kortfattat att programmen oftast blir direkt meningslösa eftersom de varken har den riktiga snabbheten i heta börsfrågor eller det verkliga djup som krävs i analyserna för att kunna tillföra något utöver det man redan fått på webben.

Och apropå webben är det pinsamt att på svt.se ligger fortfarande morgonens sändning av A-ekonomi ute som senaste inslag, trots att det gått ett par timmar sedan den senaste ekonomisändningen i Aktuellt 21.

Nej, tyvärr är inte A-ekonomi mycket att hurra för och skulle lika gärna kunna läggas ner.

(Intressant och andra bloggar om: A-ekonomi, Aktuellt, SVT, Ericsson, journalistik, media, mediekritik)

Så har det hänt igen. En hög mediechef får gå alternativt väljer att avgå - och företaget mörkar avgångsvillkoren. Resumé skriver i dag om att VLT:s styrelseordförande Tomas Brunegård inte vill berätta hur mycket pengar Lennart Foss får när han lämnar VD-skapet.

Det är både korkat och pinsamt, eftersom det så klart slår tillbaka mot VLT:s journalister och i förlängningen mot hela journalistkåren. Med vilken trovärdighet ska vi kunna begära att andra företag lämnar ut viktig information om inte ens bolagen i mediebranschen visar denna öppenhet?

Tyvärr är det inte första gången det händer. Ett av de mest pinsamma exemplen på dubbelmoral gäller Sydsvenskans förre chefredaktören Hans Månson, som först i en beställd artikel i den egna tidningen öppet gick ut med sina och övriga ledningens villkor.

“En trovärdighetsfråga” hävdade Månson när jag intervjuade honom om saken för Pressens Tidning 2002.

Men när Månson ett par år senare fick sparken var han plötsligt inte lika talför.

VLT har tyvärr också en trist historia med bolagsstämmor där bevakande medier slängts ut.

Tidningsutgivarna borde ta fram en särskild variant av bolagskod för företag i mediebranschen, där det sätts en minimistandard för vilken typ av öppenhet dessa bolag bör visa för att föregå med gott exempel. I långa loppet handlar det om den egna trovärdigheten.

(Intressant och andra bloggar om: VLT, Lennart Foss, Tomas Brunegård, Sydsvenskan, Hans Månson, fallskärmar, media, journalistik, mediekritik)