Frostberg i San Francisco

Det är härligt att debatten om betaltjänster på nätet äntligen kommit igång på allvar. Tack Rupert Murdock!

Skummar igenom ett antal artiklar från senaste timmarna, bland annat ett reportage från Washington Post i DN, Sören Karlssons sammanfattning av en Economist-artikel och Mikael Zackrissons Gratis eller betalt är fel svar på fel fråga - den sistnämnda en läsvärd sammanfattning av kriserna i mediebranschen just nu.

För det handlar om flera kriser som inträffat ungefär samtidigt och därmed försvårar analysen så att äpplen och päron blandas i argumentationen.

Tidningarna - och resten av medievärlden - genomgår nämligen både en redaktionell och kommersiell kris och risken är uppenbar att problemen från det ena området blandas med lösningar från det andra och tvärtom. Det kommer inte göra någon lyckligare.

Redaktionellt är problemet den uppsjö av nya källor till nyheter, information och alternativa perspektiv som plötsligt finns tack vare internetrevolutionen. Det går att hacka på bloggvärldens kvalitetsbrister, men det är meningslöst. Bloggarna slår ur underläge och ingen förväntar sig toppkvalitet över hela linjen. Alla hittar sina favoriter och följer dem. När det gäller tidningarna förväntas de dock alltid att leverera det bästa som finns på marknaden, men när de inte håller måttet finns förstås ingen anledning att fortsätta läsa dem. Den journalistiska kvaliteten har varit på väg utför ganska länge, men med bloggvärlden har det blivit så mycket mer uppenbart eftersom det plötsligt finns alternativ att gå till.

Den kommersiella krisen bygger på att det, så här långt, har varit i princip omöjligt att kommersialisera nätsatsningar. Låt mig först bara säga att “gratis nätnyheter” egentligen är lika förrädiskt som fel. Fria nyheter på webben finansieras vanligtvis med annonser (eller så är det i alla fall tänkt i teorin) och är alltså inte gratis - de betalas bara av någon annan. Precis som produktionen av nyheter till pappertidningen för övrigt, där läsarna i princip bara betalar för att få tidningen hemburen. Det kommersiella haveriet på nätsidan är att det inte gått att göra pengar på nätannonser i samma utsträckning som på papper, trots att många tidningar nu har fler läsare på webben än av papperstidningen.

Hur ser då lösningen ut? Som jag konstaterat i ett tidigare blogginlägg finns inget enkel svar på den frågan. Men några åtgärder är i alla fall nödvändiga om det ens ska finnas framtidsutsikter:

1. Höj kvaliteten på den journalistiska rapporteringen väsentligt. Det är sorgligt att se hur många som blundar för den avgörande faktorn: att produkten inte är tillräckligt bra i dag. Varför konkurrera med bloggvärlden genom slarviga rewrites av nyhetstelegram från CNN i stället för att bara länka och i stället lägga krut på att göra egna, unika nyheter som berör den egna läsekretsen desto mer?

2. Glöm det här med bara två intäktskällor - annonsörer och helårsprenumeranter. Framtiden går i riktning mot vad Chris Anderson har kallat The Long Tail, alltså att många nischade produkter och tjänster genererar mer pengar än några få storsäljare. Problemet är att det här är en affärsmodell som inte hänger ihop med strukturen i nuvarande medieföretag - och det är tveksamt om dagens tidningsledningar ens är rustade att göra förändringen. Den journalistiska kvaliteten må vara låg, men den kommersiella kompetensen för att möta det nya medielandskapet tycks i många fall vara obefintlig. Hur ska man annars förklara att tidningarnas webbsajter fått köra på som förlustmaskiner år efter år med hoppet om att annonskakan på webben en dag ska kompensera annonsraset i pappret - trots att alla signaler i själva verket tyder på motsatsen? Vilka andra företag skulle fortsätta producera en produkt som ingen köper - Ok, förutom bilindustrin då

Det handlar alltså om att lyfta både journalistisk kvalitet och kommersiell kompetens för de medieföretag som tänker sig att överleva.

Att ta betalt av läsarna för särskilt unika eller nischade produkter är en lösning, men inte den enda att luta sig mot. Det behövs en uppsjö av olika kombinationer av kanaler och betalningsmodeller för att klara sig. Tyvärr är det inget som dagens prenumerationsavdelningar, annonsavdelningar och marknadsavdelningar är rustade att ta sig an. Strukturen är helt enkelt förlegad. Sannolikt skulle olika former av viral marknadsföring vara betydligt mer framgångsrik.

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, Sören Karlsson, Mikael Zackrisson , Washington Post.)

Det är intressant att se med vilken energi debatten förs kring frågan om det går att ta betalt för nyheter på nätet eller inte.

Mitt inlägg i frågan här på bloggen igår lyfts i dag av min nya arbetsgivare Sydsvenskan till både papperstidningen och på webben.

Mångmiljonförluster för tidigare vinstmaskiner som Schibsted ökar förstås aktualiteten ytterligare.

PR-gurun Paul Ronge ger sig också in i debatten med Joakim Jardenberg om det går att räkna hem några intäkter på nätet.

En sak är säker, ingen sitter inne med något enkelt svar. För det finns helt enkelt inget sådant. Enda sättet att garantera sin överlevnad är att producera journalistik som är unik och håller hög kvalitet - och därmed förtjänar ett värde.

I den meningen är nyheter precis som vilken annan vara som helst som vi köper - om vi tycker den är värd sitt pris på en konkurrensutsatt marknad.

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, Joakim Jardenberg, Paul Ronge, Sydsvenskan.)

San Francisco Chronicle är i djup kris och har efter flera omgångar med massuppsägningar klassats som nästa tänkbara offer för tidningsdöden i USA.

Och gamarna cirklar redan kring sitt byte…

(Intressant och andra bloggar om: medier, journalistik, ekonomi, San Francisco Chronicle, tidningsdöd.)