Frostberg i San Francisco

Kan man sammanfatta läget bättre än så här?

(Intressant och andra bloggar om: Silicon Valley, IT-bubbla, YouTube)

Vid 17-tiden i kväll äntrar näringsminister Maud Olofsson scenen på Rapidus “Efter jobbet”-möte i forskningsbyn Ideon i Lund. Intresset har varit rekordstort, omkring 150 personer från det skånska näringslivet samt några politiker har anmält sig. Bland annat dyker affärsmannen Bo Håkansson, Öresundsbrons VD Caroline Ullman-Hammer, Sigmagrundaren Dan Olofsson, Svenskt Näringslivs nya regionchef Eva Östling Ollén, börsnoterade PartnerTechs VD Mikael Jonson och riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (m) upp för att lyssna. Ett tag såg det också ut som om en ministerkollega skulle dyka upp för att tjuvlyssna, men privata angelägenheter lade hinder i vägen i sista stund.)

Intressant att notera: ingen från den nya borgerliga kommunledningen i Lund är anmäld. Den nya regimen är uppenbarligen lika ointresserad av näringslivsfrågor som den förra. Inte heller näringslivskontoret har anmält sig, däremot en representant från kultur- och fritidsnämnden.

Jag sitter som bäst och arbetar med slutfasen av researchen och försöker få struktur på mötets upplägg. Har pratat med ett antal personer i kretsen kring Maud Olofsson och börjar få en bra bild av varför just hon fick titeln vice statsminister av Fredrik Reinfeldt och hur stämningarna var internt i regeringen mitt under stormen kring TV-licenser och svarta barnflickor.

Rapidus möten innehåller inga monologer eller tal av gästen, utan är en liveintervju inför publik i 30-40 minuter. En skön form, en slags bättre variant på “Ordförande Persson”. Publiken får se huvudpersonen på ett sätt de aldrig gjort tidigare - till exempel sjöng Thomas Östros som nybliven näringsminster Elvisduett med Rapidus grundare Jan Wifstrand vid ett av våra frukostmöten.

Men den viktiga skillnaden mellan “Ordförande Persson” och eftermiddagens “Ordförande Olofsson” är att Maud kommer få motfrågor - och sändningen sker direkt, inte många år i efterhand. Frågan är bara - hur får man stopp på Mauds rappa svada? Till och med hennes egen familj ska ha gett Maud smeknamnet “Duracellkaninen”.

Ett minst lika viktigt moment som frågor om näringspolitik och centerpolitik är frågan om vem Maud Olofsson egentligen är. De jag talat med säger att mediebilden stämmer väldigt väl överens med verklighetens Maud. Vi får väl se hur långt jag kommer i jakten på den verkliga Maud. Har några ess i rockärmen.

Fortsättning följer…

(Intressant och andra bloggar om: Maud Olofsson, regeringen, politik, Alliansen, Ideon, Rapidus)

Ericsson köper sitt andra bolag på kort tid i Kalifornien. Nyheten släpptes tidigt i morse här på 3GSM-mässan i Barcelona och jag fick chans att återuppta kontakten med min editor Al på San Francisco Chronicle.

Medan folk fortfarande sover i USA skriver jag en grej till Tech-bloggen och kommer med artikeln Ericsson buys Entrisphere före de allra flesta amerikanska medier.

(Intressant och andra bloggar om: Ericsson, Entrisphere, Silicon Valley, riskkapital)

Befinner mig i London och är på väg till en intervju med Index Ventures, riskkapitalistbolaget som startades med Silicon Valley som förebild och gått in tidigt i bolag som Skype, FON, Stardoll, Trolltech osv.

Går igenom deras sajt och hittar en av de bästa - och enklaste - beskrivningarna av hur ett riskkapitalbolag tänker inför en investering. Inte en massa floskler, rakt på sak i några meningar och en handfull väldigt konkreta frågor under varje punkt.

Användbart för varje företag, oavsett om man söker riskkapital eller inte, för att utforma och konkretisera en affärsplan. Och det behöver inte vara långt, Index Ventures trycker själva på att less is more.

“A great plan is one which can be distilled to a very simple proposition without losing its attractiveness. If a company’s plan is not simple enough to be described in two sentences, it probably is too complex to be communicated effectively to customers, employees and shareholders.”

Läs själv på Index Ventures sajt.

(Andra bloggar om: riskkapital, innovation, Index Ventures, Skype)

Sand Hill Road anses vara epicentrum för världens riskkapital. Där sitter alla de coola och rika typerna i Silicon Valley. Där hämtar entreprenörerna sina stålar. Och därför är det nästan omöjligt att få plats där - igen.

Efter hajpen och bubblan är det åter hett i Dalen. Om detta vittnar inte minst det faktum att en fastighet på Sand Hill Road just sålts för ett rekordpris…

Läs artikeln Sand Hill Road property sells for eye-popping $1,000 per square foot i Mercury News.

Medan det i Sverige klagas på bristen på riskkapital i tidiga skeden håller USA på att drabbas av en svacka i mitten av utvecklingskedjan. I takt med att priset stigit på mogna bolag med färdiga produkter och en existerande marknad har det också dragit upp priset på halvmogna bolag, men där det fortfarande finns en hyfsat hög risk.

Det får två konsekvenser för riskkapitalbolagens agerande:

- Ska de ändå betala mycket pengar är det lika bra att gå på de riktigt mogna bolagen, som är säkrare, även om det inte ger bättre avkastning än en fördubbling av insatsen.

- För att i stället kunna få rejäl avkastning gäller det att gå in tidigt och ta en rejäl andel i bolagen från början. Det innebär att riskkapitalbolagen återigen börjar dra ner på antalet saminvesterare eftersom de vill ha en större bit av kakan själva.

Intervjuade i dag två bolag här i Bay Area. Dels Wes Raffel på “gamlingen” Advanced Technology Ventures i Palo Alto, grundat redan 1979 och med 1,4 miljarder dollar i förvaltning. Dels Jim Feuille på San Francisco-baserade Crosslink Capital som investerar utifrån industrikunskap i allt från småbolag till stora börsbolag och har 1,1 miljarder dollar under förvaltning.

Framför allt Wes bekräftade bilden av problemet för bolagen i mittensegmentet, eftersom de ofta begär så högt pris att pengarna i stället antingen går till de tidiga eller de sena bolagen. Och i de fall priset tycks överkomligt i mittensegmentet slutar det oftast med att befintliga investerare tar hela rundan själva, något som också bekräftades av Jim Feuille som nyligen gick miste om en sådan investering där man i princip var överens.

Mer om riskkapitalmarkanden i USA blir det nästa vecka, då den nationella riskkapitalorganisationen NVCA håller årsmöte i San José och släpper en rapport om investeringsläget under första kvartalet. Dagens intervjuer var en upptakt inför den rapporten.

Alan Saracevic, min editor på San Francisco Chronicle.

I Sverige skulle många startups döda för en investering på 20 miljoner och det skulle troligen ge visst medialt genomslag, även om det “bara” handlade om kronor.

Här i Silicon Valley är det annorlunda. Fick nys om en färsk 20-miljonersinvestering - alltså 20 miljoner dollar - i Mountain View-bolaget Teneros under förra veckans party med Sevin Rosen. Det är vad börsnoterade bolag i Sverige tar in i nyemissioner, men här handlade det om tredje finansieringsrundan för ett litet IT-startupbolag.

Pitchade storyn för min editor Al Saracevic som svarade så här:

“a $20 million round of funding is fairly common around here, believe it or not…”

Trots att Goldman Sachs stod för huvuddelen av pengarna var det alltså knappt att jag fick göra grejen. Gick ändå loss och bolagets teknik visade sig vara så pass intressant att det blev en kort grej i tidningen i alla fall.

Det innebär två signerade artiklar i SF Chronicle i dag, dels om riskkapitalrapporten från NVCA (se tidigare post eller denna länk direkt till artikeln Acquisitions favored by VC-backed firms) och så om investeringen i Teneros:
Teneros, creator of easy e-mail access, receives its third round of VC funding

Fick ett par ryggdunkar när jag kom in på morgonen från övriga editors. (De tidigare artiklarna jag skrivit har publicerats när jag varit ledig eller i Europa, så då har jag inte fått så mycket respons.)

Börsen är stendöd, åtminstone för riskkapitalbolag som vill sälja av sina babies. I stället är det uppköp och samgåenden (mergers & acquisitions) som gäller, enligt en ny rapport från den amerikanska riskkapitalföreningen NVCA.

NVCA-presidenten Mark Heesen är oroad över den nya statistiken:

“This is not good for the U.S. economy. The entrepreneurs need to see the Googles. If it’s all about acquisitions, the dreams of the entrepreneurs will varnish.”

Jobbade med en nyhetsartikel om rapporten, som publicerades under måndagen. Spännanden, eftersom det är första grejen jag får göra för publicering i nästa dags tidning. Och den här gången gick editorn inte loss med motorsågen. Känns som jag börjar komma upp i varv!

Resultatet i tisdagstidningen finns att läsa här…
Acquisitions favored by VC-backed firms

NVCA-rapporten går att ladda ner här!

Det brukar sägas att hälften av allt riskkapital är koncentrerat till Silicon Valley. Sant eller inte, det finns i alla fall så många venture capital-bolag i Dalen att ingen riktigt tycks kunna hålla reda på dem. Via mina kontakter med Skypes PR-byrå fick jag en inbjudan till vc-bolaget Sevin Rosen Funds 25-årskalas i Palo Alto på torsdagskvällen.

Min editor på the Chronicle, Al Saracevic, hade inte hört talas om Sevin Rosen och jag visste inte heller så mycket när jag åkte ner. Hade bara fått en snabbintroduktion av PR-byråns “vc queen” Rachel Yarmey. Men det visade sig vara ett riktigt hot shot party.

Sevin Rosen ledde t ex den första investeringsrundan i Compaq 1982, ett år innan bolaget gjorde sin IPO (börsnotering) och tog in 67 miljoner dollar. Men det var nära att det inte blev något av, för Compaq-grundarnas första affärsidé fick nobben 1981. Men när de kom tillbaka ett år sedan med en idé nedklottrat på baksidan av ett bordsunderlägg från en restaurang i Texas blev det affär och Sevin Rosen satsade till att börja med 20,000 dollar i såddfinansering.

Ett annat exempel på hastigheten i utvecklingen här i Silicon Valley är Sevin Rosens investering i enmansstartupen Ciena 1993, som fyra år senare gjorde en IPO och tog in 125 miljoner dollar i det som var den dittills mest framgångsrika börsnoteringen någonsin.

Riktar blicken hem mot Lund och Ideon och tänker på hur många av bolagen där som fanns redan när vi startade Rapidus år 2000 - och som fortfarande befinner sig i något av ett startup-tillstånd, väldigt långt ifrån börsnoteringar och miljardfinansieringar. Något för TeknoSeeds VD Adam Schatz att bita i när man nu reser pengar till en Ideonfond. Hur ska de ca 60 miljoner kronor som stoppas in i fonden kunna ge miljardutväxling på några år?

Hillary Houser från Spark PR guidade runt på partyt med kollegan Donna. Skakade hand med två av Sevin Rosens general partners, Nick Sturiale och Jackie Kimzey. Fonden delar sin verksamhet mellan Palo Alto och Dallas.

Jackie, som sitter i Dallas, vill alltid ligga steget före kollegorna i Palo Alto och hör därför gärna ifrån bolag med investeringsförslag direkt till sin e-postadress jkimzey@srfunds.com - och han har goda erfarenheter av svenskar. I fondens stall av “CEO for hire” finns den fd Ericsson-medarbetaren Peter Nohrén som hållit sig kvar i USA sedan 80-talet. Han har just blivit ny VD för Sevin Rosens portföljbolag Novus Edge, som bland annat jobbar med fastighetsautomation och ihop med bolag som TAC i Malmö.

Vem vet, det kanske blir en tur till Texas också innan våren är över. Jag har i alla fall en stående inbjudan från Jackie att komma ner och pröva cowboylivet!

Har efter en del fajtande för min vilja att bevaka startups och spinouts från universiteten i regionen börjat hitta rätt på redaktionen och i dag gått igenom möjliga beats (bevakningsområden) med min editor Al Saracevic.

Kommer fortsätta gräva mig djupare in i Skypes värld samtidigt som jag ska ta fatt i riskkapitalvärlden här i Dalen, eftersom posten som vc-reporter för tillfället står tom. Har fått upp ett par bra kontakter till riskkapitalbolagen, via den PR-byrå som även hanterar Skype. Det var uppenbarligen ett genombrott när den artikeln gick i the Chronicle, för efter det har jag fått träffa halva PR-byrån för genomgång av intressanta bolag, inklusive deras svårbokade “vc queen” Rachel.

Det har krävts de här veckorna för att begripa hur redaktionen jobbar, vem som bestämmer formellt och vem som bestämmer i praktiken. Tappade olyckligtvis en exklusiv nyhet till måndagstidningen, enbart eftersom jag frågade fel editor och han dissade den. Det handlade om en spinout från Berkeley, men tech editorn tyckte att bolaget var för litet för att vara intressant att skriva om.

När Al, som är min ordinarie editor och näst högste boss på redaktionen, hörde detta blev kan halvt tokig. Det pågår en ständig strid med San Jose Mercury News, som anses vara bättre på bevakning av tech-världen i Silicon Valley. Här hade jag lyckats dra fram en exklusiv nyhet före the Merc - och så faller det på interna revirstrider.

Well, nu kom nyheten inte in Mercury News heller - men däremot i Wall Street Journal! För liten nyhet för SF Chronicle, men tillräckligt stor för WSJ alltså…