Frostberg i San Francisco

Lycklig över nya Skånskan.se som gav svaret på mitt stora vardagsbekymmer i morse…

…medan den regionala draken toppade med en flygkrasch i Turkiet.

Slaget om vilken nyhetssajt som ska vara Skånes ledande har just börjat - det kommer att bli en spännande match!

(Intressant och andra bloggar om: journalistik, media, Sydsvenskan, Skånskan, Bonnier)

Tillhör du de nyblivna aktieägarna i Ellen AB, som utvecklar probiotiska sanitetsskydd för kvinnor och som just avslutat en nyemission med sikte på en notering på First North? I så fall bör du kanske överväga din investering med tanke på följande uttalanden från bolagets styrelseledamot och tidigare VD Anna Weiner Jiffer:

“Vi har kört verksamheten utan budget i 1,5 år och har en VD som saknar grundläggande kunskaper om ekonomi.”

Jo, man tackar! Känns som ett VD-byte borde vara på sin plats…

Och det låter som det kan vara på gång! Åtminstone pågår just nu intensiva telefonkontakter och möten mellan styrelsens ledamöter, närmast i kväll och i morgon, och det finns redan en kandidat klar. Så är det inte ett VD-byte man diskuterar så är det något annat stort på gång, allt att döma av Anna Weiner Jiffer:

“Micke Lövgren och Härning är livrädda för att aktiemarknaden ska reagera negativt. Vi måste agera innan börsen inser.”

Härning heter i sin fullständiga form Magnus Härning-Nilsson och är också styrelseledamot i Ellen AB tillsammans med nämnde Mikael Lövgren. Andra som förekommer i diskussionerna är Christian (sannolikt styrelseordföranden Christian Forsman i Ellen AB) och Jane (högst troligen den nuvarande VD:n Jane Walerud som alltså kan vara på väg ut).

Hur jag vet? Busenkelt! En alternativa form av insiderläcka…

Tala aldrig, aldrig affärshemligheter i mobilen när du åker tåg. Om du inte vill göra en journalist glad… Med dåliga telefonförbindelser genom Småland kan vi sitta i andra änden av vagnen och ändå höra varje ord.

Faktum är att samma sak hände sist jag åkte tåg till Stockholm. Då var det informationschefen i ett börsbolag som genom sin öppna konversation i mobilen avslöjade att en viktig affär håller på att gå åt pipan. Loggan på hennes väska gjorde researchen enklare den gången. Eftersom det rör ett skånskt, börsnoterat bolag tänker jag gräva vidare innan jag avslöjar mer här på bloggen. Förhoppningen är att vi ska kunna publicera nyheten först i Rapidus nyhetsbrev.

Och jag tror jag ska börja åka tåg oftare. Det är direkt lönsamt!

(Intressant och andra bloggar om: Ellen, First North, börsbolag, börsnotering, insider, ekonomi, skandal, VD-byte)

Att Microsoft vill sälja mjukvaruprodukter inom business intelligence är väl känt, men nu har de också börjat sprida sina interna business intelligence-rapporter omkring sig. Oavsiktligt, får man förmoda… Men till stort nöje för reportern som fick hela PR-byråns kartläggning av sig själv mailad till sig!

Fred Vogelstein, Contributing Editor på magasinet Wired, visste först inte om det var ett skämt när mailet trillade in medan han arbetade på en story om öppenhet inom Microsoft. Men där fanns plötsligt på hans skärm, i 5.500 ord, beskrivet hur han jobbar och hur han bör bemötas i intervjusituationer.

“It takes him a bit to get his point across so try to be patient.”
I know my long-windedness drives my wife nuts occasionally. I didn’t know it had become an issue for Microsoft’s pr machine too.
skriver Vogelstein på Wireds blogg där han även publicerar hela dossiern om sig själv.

PR-byrån Waggener Edstrom Worldwide President Frank Shaw ger svar på tal i ett eget blogginlägg där han försöker döda storyn med följande tunna argumentation:

Let’s talk about the briefing mail now online and the mention in the article of a “confidential dossier of 5,500 words.” Not true – someone is confusing a briefing with a dossier and “confidential” with “not sent to me.”

I ett tidigare blogginlägg har jag beskrivit en egen upplevelse av att den kartläggning av journalister som PR-konsulterna konstant ägnar sig åt i USA. Ett annat exempel är att de antecknar minst lika mycket under intervjun som reportern gör.

(Intressant och andra bloggar om: Microsoft, Wired, öppenhet, PR, media, journalistik)

Alla som ville se Margot Wallström som ny s-partiledare - såg ni fiaskot i intervjun i Aktuellts 21-sändning alldeles nyss?

När Wallström för första gången på länge kommentarer något hett politiskt ämne går hon helt vilse efter världens mest förutsägbara fråga. Jag tänker på den högst relevanta invändningen mot EU-kommissionens planerade gränsvärden för bilars koldioxidutsläpp, när kommissionens ordförande José Manuel Barroso själv kör runt i en häftig stadjeep.

Wallström snurrade in sig i ett resonemang om att det var ett individuellt ansvar, men att man inte kan ställa individuella krav. Eller något sådant… tror jag.

Det gick faktiskt inte att begripa logiken, men så mycket förstod jag som att hon fegade ur att ifrågasätta EU-översteprästens privata nedsmutsning.

Pinsamt och fullständigt ryggradslöst, Margot!

(Intressant och andra bloggar om: Margot Wallström, EU-kommissionen, politik, koldioxidutsläpp, bilindustrin, miljö, José Manuel Barroso, hyckleri)

Föregående blogginlägg Ett kollektivavtal är ett kollektivavtal är ett… vadå? skulle egentligen ha handlat om bristen på försvar för rätten att frivilligt ingå avtal. Men under skrivandet hamnade jag i en annan riktning, inlägget kom att handla om bristen på förklaringar av vad ett kollektivavtal över huvud taget handlar om och ska vara bra för. Nog så viktigt, men nu åter till huvudspåret.

“…det är trygghet på arbetsplatsen, så enkelt” skriver signaturen Fredrik i en kommentar till förra inlägget. Gott så, men trygghet kan förstås uppnås på olika sätt och att teckna kollektivavtal måste i varje demokrati ses som en rättighet eller möjlighet, inte en skyldighet. På samma sätt är det förstås en rättighet att välja om man vill arbeta för en arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal.

Men rätten till fritt avtalstecknande försvaras inte längre av särskilt många sedan Alliansen bytt fot. Reinfeldt och Littorin står nu på LO:s sida. Kampen om a-kassan har tydligen tärt tillräckligt på förtroendekapitalet och regeringen vill inte stöta sig mer med facket, tycks partistrategerna resonera. Även näringsminister Maud Olofsson (c), som inför valet genomgick en liberal total makeover, är tyst. Inget hörs från henne om rätten till fri rörlighet för tjänster inom EU.

Därför var det befriande att läsa Dagens Nyheters huvudledare Alliansen försvarar Vaxholms fästning den 27 december. Lite teknokratisk, men princiellt helt riktig i sitt resonemang.

Nej, det handlar inte om höger- och vänsterperspektiv. Det handlar om att världen har förändrats. Europa har öppnats och globalisering är en av de mest dominerande trenderna. Om LO tror att den utvecklingen går att bromsa med en protektionistisk linje där facket skriker “Go home!” till lettiska arbetare som lagligt befinner sig i landet, då är man inne på fel spår. Precis som många ropar efter en ny ideologisk debatt inom socialdemokraterna borde någon väcka LO-folket med den strategiska frågan:

Hur ska facket förhålla sig till en ny europeisk och internationell arbetsmarknad?

Läs också bloggen I hell-mans värld (frihetligt sinnad vänsterorienterad) om upptrappningen av salladskonflikten i Göteborg. Resonemanget i korthet, gällande att grannföretagen också drabbas:

Centerriksdagsmannen Fredrick Federley har redan från början beskyllt facket för att använda sig av maffiametoder. Det har varit totalt skitsnack, men i och med den här upptrappningen av konflikten är det plötsligt snällt att bara kalla det maffiametoder. Facket ska ge själva fan i att trakassera sunda och väl fungerande företagare som agerar på ett juste sätt.

Dessutom är det helt säkert kontraproduktivt. En civiliserad kamp för det legitima kravet att alla företag ska teckna kollektivavtal har garanterat ett mycket brett folkligt stöd, men att börja ge sig på också oskyldiga, det riskerar med all säkerhet att slå tillbaka mot facket, både rent isolerat till den aktuella konflikten och människors sympatier i denna, men också till människors grundsyn på facket.

Även bloggen Sagor från Livbåten kommenterar salladsbråket.

(Intressant och andra bloggar om: kollektivavtal, politik, LO, blockad, Wild’n Fresh, Vaxholmsmålet, Reinfeldt, Littorin, Maud Olofsson, regeringen, facket)

E24 har gjort knäcket som jag tänkt blogga, så jag sparar lite tid och ger dem i stället cred för det underfundiga bildspelet “Ooopps, vad var det han sa?”. (Tyvärr ligger det i ett format som jag inte lyckas länka till, men kolla i navigeringslisten till höger på E24.se eller sök i deras artikelarkiv på denna rubrik.)

I spåren av Scania-chefens uttalanden om Blitzkrieg och andra dumheter radar E24 upp ytterligare klassiker som näringsminister Björn Rosengrens “Sista Sovjetstaten” eller MTG-chefen Hans Holger Albrechts “Good evening, ladies, gentlemen and niggers” under en festmiddag i Stenbecksfären.

Men mest anmärkningsvärt är egentligen Peter Wallenbergs svar när han intervjuas av Stina Dabrowski om situationen i Afrika.

- Stina Dabrowski: Klarar sig inte de svarta i Sydafrika utan de vita?
- Peter Wallenberg: Det är klart att de inte gör. De har helt enkelt inte den kompetens som krävs.
- S.D.: Vad beror det på?
- P.W.: Då kommer man in på väldigt svåra frågor för oss svenskar. De har andra förutsättningar.
- S.D.: Beroende på gener?
- P.W.: Utveckling. De är på samma nivå som vi var för 150 år sedan.

Tillsammans med uttalandet från Leif Östling på Scania får det mig att undra hur det egentligen står till i de Wallenbergska miljöerna, i allt från styrelserummen till herrbastun - om det nu är så stor skillnad på lokalerna, mer än färgen på träinredningen.

Det upprörande är egentligen inte vad de säger - även om det är ovanligt grova grodor - utan att de faktiskt tycks mena det. Östlings så kallade ursäkt var ju något av det tamaste jag läst på länge. Jag fattar inte att han fick komma undan med denna formulering:

Inget av mina yttranden var avsett att förolämpa och jag beklagar djupt om det har uppfattas på det sättet.

Vadå uppfattats på det sättet? Finns det något annat sätt att uppfatta uttalandet om tyskar och Blitzkrieg på än som riktigt jävla (förlåt!) korkat?

Nästa gång en Wallenbergbulvan klagar över dåliga ersättningar till svenska direktörer och styrelser kan man ju tänka att de får betalt efter kompetens. Östling hade knappast kunnat bli chef för ett tyskt storföretag med den inställning han uppenbarligen har.

(Intressant och andra bloggar om: Leif Östling, Scania, Blitzkrieg, Wallenberg, näringsliv, Michael Treschow, Björn Rosengren, Hans Holger Albrecht, E24)

Trist, Fredrik Sjöshult, att du inte vann Stora Journalistpriset för Årets avslöjande. Jag var en av dem som nominerat ditt knäck om folkpartiets dataintrång i SAPnet. Det trodde du kanske inte efter diverse kritiska inlägg här på bloggen tidigare, men ett scoop är ett scoop, oavsett hur det kom till.

Samtidigt - grattis! För om du hade kammat hem priset skulle det satt igång samma karusell som sist, när konspirationsinriktade journalister och bloggare ville lista ut vem den hemliga fp-källan var, varför avslöjandet kom just efter TV-utfrågningen av Reinfeldt, hur det kom sig att kompisen Niklas Svensson visste men inte skrev osv.

Det är säkert tufft nog att ha den egna tidningen efter sig när de jagar de lösa ändarna i hela fp-härvan. Och dessutom spär en av de inblandade på i sin blogg.

Det är fortfarande en sak jag undrar över i hela storyn, men vi tar det en annan gång…

(Intressant och andra bloggar om: Fredrik Sjöshult, Niklas Svensson, dataintrång, politik, folkpartiet, media, journalistik, Expressen)

I morgon samlar statsminister Anders Fogh Rasmussen sin regering till gemensam morgenmad för att fira det femåriga regeringsinnehavet. Men alla svenska medier som försökt dra paralleller mellan venstres maktövertagande i Danmark och Reinfeldts vinnarstrategi i Sverige borde göra en rejäl uppdatering. Det har nämligen kommit grus i det danska maskineriet och Fogh-effekten har kommit av sig.

Berlingske Tidende toppar i dag tidningen med Gallup: Foghs flertal forsvundet och berättar att för första gången sedan den borgerliga sidan kom till makten har man inte längre majoritet i opinionsmätningarna. Analysen går ut på att interna bråk skjutit regeringen i sank, vilket gör att s-ledaren Helle Thorning-Schmidt inte ens behöver vara särskilt aktiv - de borgerliga gör jobbet så bra själva.

Betydligt mer initierad känns analysen Regeringen Anders Nyrup Rasmussen över två helsidor (ja, äkta broadsheet-helsidor) i dagens Jyllands-Posten, sektionen Indblik (tyvärr hittar jag den inte bland de fria artiklarna på jp.dk).

Rubriken anspelar på att Anders Fogh Rasmussen nu på punkt efter punkt gör samma misstag som föregångaren Poul Nyrup Rasmussen och därför är på väg mot sin och regeringens undergång. Det mest intressanta budskapet i analysen - och som borde ha intresse även för den svenska Alliansens valstrateger inför 2010 - är att regeringen Fogh har hamnat i motvind framför allt på de områden som för fem år sedan förde dem till makten:
- Utlänningspolitiken
- Kötiden till sjukvården
- Användarbetalning (inom t ex vården) och skattestoppet
- Offentlig service
- Aktiv utrikespolitik

På punkt efter punkt ger artikelförfattarna Anders Langballe och Jette Elbæk Maressa exempel på hur Fogh Rasmussen framgångsrikt kritiserade Nyrup Rasmussen och vann valet, bara för att nu göra om precis samma misstag själv.

(Intressant och andra bloggar om: Anders Fogh Rasmussen, Danmark, politik, Alliansen, Reinfeldt, maktskifte, media)

Det vore fel av oss att kommentera interna frågor som rör vår organisation eller vårt interna arbete. Det står högst på vår hederskodex.

Veckans mest ironiska kommentar? Troligen inte avsedd att vara det, men när avsändaren är Expressens chefredaktör Otto Sjöberg, dessutom just utkommen från tryckfrihetsrättegången i Persbrandtmålet, kan man inte låta bli att garva.

Jag hör redan Expressenreportrarna börja rota i skrivbordslådorna efter ett ex av tidningens hederskodex. Eller förvaras det hos växeln? undrar någon förvirrat.

Särskilt ironiskt är det att yttrandet fälls i samband med en avslöjande artikel på Resumé.se om att Niclas Rislund, som låg bakom det falska Persbrandtavslöjandet, ska ha röjt Expressens källor i ett annat ärende och därför tvingats säga upp sig.

Läs själv Resumé: Rislund röjde Expressens källor

(Intressant och andra bloggar om: Expressen, Otto Sjöberg, Niclas Rislund, Bonnier, mediekritik, media)

Om Resumés avslöjande i dag om hur en Expressenreporter tog sängvägen för att komma över s-hemligheter stämmer så är det mycket allvarligare än att Niklas Svensson loggade in på sossarnas intranät. Svenssons agerande må vara ett brott, men har knappast skadat någon enskild person.

Den nya Expressen-affären är betydligt smutsigare, eftersom reportern i fråga ska ha utnyttjat en person känslomässigt för att komma in i partiets inre cirklar. Det hade möjligen varit motiverat om det handlat om att avslöja ett tungt missförhållande i regeringspartiet, så som grov brottslighet i partiledningen.

Om det stämmer - och Leif Holmkvist är trots allt Resumés mest initierade och rutinerade reporter - så är det en präktig skandal i raden av problem för Expressens chefredaktör Otto Sjöbergs. Bra jobbat Resumé!

Och ett råd till Expressen: “Inga kommentarer” är inte ett svar som anstår en tidning när den utsätts för granskning. Pinsamt!

(Intressant och andra bloggar om: Expressen, Otto Sjöberg, Bonnier, Resumé, media, journalistik, mediekritik, socialdemokraterna, politik, val 2006)

Rappt, aktuellt och relevant! Och därmed något överraskande.

Tog med mig senaste avsnittet av Vår Grundade Mening till träningen i går och lyssnade på löparbandet - tack Apple för iPod!

I tidigare bloggpost Tiden ute för Vår (o)grundade mening pekade jag på ett antal grundläggande problem med programmets utformning, apropå P1-ledningens beslut att lägga ner VGM. Kritiken handlade bland annat om att man ägnar “evighetslånga inslag åt ointressanta och perifiera diskussioner kring enstaka (och perifera) felsteg i medierna”.

Döm därför om min förvåning när senaste avsnittet inleds med en ganska rapp nyhetssammanfattning på medieområdet, där fem ämnen klaras av på under tio minuter. Ett par rena telegram, men även ett par granskande snabbinslag. Inget revolutionerande, men ett stort steg för att vara VGM. Slutligen ett intressant och genomarbetat jobb om brottet hets mot folkgrupp (även om det inte ledde till något klart svar på frågan vad man får och inte får säga).

Rätt ska vara rätt, det här var en rejäl uppryckning (även om det krävs mer för att rubba den grundläggande kritiken). Trots att redaktionen alltså slog tillbaka mot kritiken i förra inlägget visar de själva att programmet går att förändra och hotta upp. Synd bara att omvändningen kommer så sent, nu när nedläggningen redan är ett faktum.

Bloggkommentarer om VGM:s nedläggning:
- UUAA Radio: Vår Grundade Mening läggs ned
- Motvallsbloggen: Hur tänker man på SR och SVT?
- Kryssa Magnus Johansson (mp): Skandal att VGM läggs ner
- Vassa eggen: Jippi! Vår grundade mening läggs ner
- Martin Jönsson, SvD: Målgruppsdesperation i ny SR-planering
- Maximum overkill: SR:s bästa program läggs ner!

(Intressant och andra bloggar om: Vår grundade mening, Sveriges Radio, P1, media, journalistik, mediekritik)

Folkpartiets ordförande i Lund Lars Hansson, som av Sydsvenskan anklagas för fusk med sjukpenningen är inte ensam fuskare i fp. Den rättspolitiske talesmannen Johan Pehrson avslöjas nu med att ha anlitat svartjobbare för en husrenovering.

“Jättedumt” säger Pehrson och skyller på föräldrarna som gav renoveringen i gåva. Men han gjorde inget åt saken när det uppdagades, som att frivilligt betala in skatterna för renoveringen.

Men vänta nu, det var visst även Johan Pehrson som nyligen åkte fast för rödljuskörning och riskerar att bli av med körkortet…

Folkpartiet har alltid anklagats för att som liberaler vara kluvna. Det är tydligen också skillnad på egen och andras moral.

Läs mitt tidigare blogginlägg i ämnet:
- Fuskpartiet Liberalerna (fp) - del 1

Läs mer på dessa bloggar:
- Beta Alfa 2.0: Valaffischmaskinen
- Linander tycker: Inte en sak till för fp
- Lillebrors lekstuga: Pehrson gillar inte hårdare tag
- Mårten Ström (s): Folkpartiets Johan Pehrson renoverade villan svart

(Intressant och andra bloggar om: folkpartiet, politik, svartjobb, fusk, val 2006, Johan Pehrson)

Nej, det handlar inte om dataintrång den här gången. Det handlar om fusk med sjukskrivning, åtminstone om man ska tro Sydsvenskans avslöjande artikel Sjukskriven topp i fp utreds för fusk igår om att ordföranden i folkpartiet i Lund, Lars Hansson, arbetar politiskt samtidigt som han är sjukskriven.

Den här affären är på sitt sätt både mer underhållande - och mer graverande - än härvan med dataintrånget. Framför allt eftersom det Hansson anklagas för går direkt på tvärs med valaffischernas budskap “Sjukförsäkringen räddad - kampen mot fusket nödvändig”.

Men det blir extra underhållande när Hansson i sitt försvarstal försöker frikänna sig själv genom att hänvisa till Marit Paulsen:

“Man kan jämföra mig med Marit Paulsen som i princip är i samma situation som jag och hoppar in i valrörelsen.”

Men se den gubben gick inte hem, för samma dag som Hansson uttalade detta lade fp ut följande pressmeddelande på sin sajt:

Det har i media förekommit uppgifter om att folkpartiets andre vice ordförande Marit Paulsen skulle vara sjukskriven. De uppgifterna är felaktiga. Marit Paulsen har varit konvalescent efter en operation. Hon är ålderspensionär och uppbär endast ålderspension.

Men sedan är det faktiskt inte helt klockrent vad som gäller. För den som minns fallet Susanne Linde i Feministiskt initiativ, som anklagades för samma sak som Hansson, är det intressant att notera att länsrätten så småningom gav henne rätt i kampen mot försäkringskassan. Skillnaden är att Linde var sjukskriven på 75 procent, medan Hansson är sjukskriven på heltid, enligt Sydsvenskans artikel.

Riktigt roligt blir det dock i dagens tidning där Hansson skriver ett Öppet brev (som tyvärr inte finns på sydsvenskan.se) och avslutar med följande knorr - håll i er:

“Jag har idag - i ren protest - sagt upp min prenumeration på Sydsvenskan. Jag har visserligen ingen prenumeration på Sydsvenskan, men jag är så upprörd över Er dåliga journalistik så jag har sagt upp den i alla fall.”

Rörigt? Personligen skulle jag inte lägga min röst på en politiker som inte prenumererar på den ledande tidningen i den stad han hoppas få styra. Oavsett politisk färg.

UPPDATERAT: Hansson är inte ensam fuskare i fp, den rättspolitiske talesmannen Johan Pehrson avslöjas nu med att ha anlitat svartjobbare för en husrenovering. Läs vidare i separat bloggpost Fuskpartiet Liberalerna (fp) - del 2.

(Intressant och andra bloggar om: folkpartiet, fusk, sjukskrivning, Lund, politik, val 2006, Sydsvenskan)

Snart en vecka efter avslöjandet om dataintrånget i SAPnet börjar det så smått bli möjligt att anlägga mer än ett perspektiv på frågan, utan att det för den skull låter som man försvarar folkpartisternas agerande.

Så låt mig börja med frågan om sossarnas bristande IT-säkerhet, för att i senare blogginlägg återkomma till frågan om mediernas enögda behandling av händelsen under fåniga epitet som “Sveriges Watergate”.

Det har sagts att förutom valstrategier har det på SAPnet också funnits viktig information om ministrars säkerhetsarrangemang under valrörelsen. Om det är sant så är det faktiskt ett allvarligare problem än att några folkpartister snokat runt på SAPnet. Socialdemokraterna har fått två av sina ministrar mördade i modern tid. Vad hade hänt om någon mer illasinnad organisation än fp hackat SAPnet, kommit över säkerhetsinformationen och sedan slagit till med våld? Sådan information ska helt enkelt inte vara tillgänglig på ett datanät av SAPnets slag, inte ens för 100 utvalda partikamrater.

Därför kunde man hoppas att den som varit IT-säkerhetsansvarig inom partiet fått sparken. Men troligen är så inte fallet, eftersom partisekreterare Marita Ulvskog har ägnat all kraft åt att skuldbelägga inkräktarna även för det egna partiets dåliga säkerhetstänkande. Bland annat har hon sagt att sossar inte är lika mycket datorhackers som folkpartister visat sig vara. Och därför har man inte ansett sig behöva något bättre skydd. Men det är ju rent snömos - och själva argumentet för att ha ännu högre säkerhetsnivå. Är användarna datornoviser ska systemet hindra dem från att göra misstag.

Standard i de flesta IT-system i dag är att:
a) användar-ID och lösen inte kan vara samma, systemet ska helt enkelt inte tillåta den numera ökända kombinationen sigge/sigge.
b) lösenordet måste bytas ut med jämna mellanrum, framtvingat av systemet.

Hade SAPnet varit någorlunda up-to-date med teknikutvecklingen hade folkpartiets datorintrång alltså inte kunnat inträffa. Och även om någon kommit över ett mer avancerat lösenord på annat sätt, så hade tillgången till SAPnet bara fungerat under en begränsad tid.

Återigen, detta förändrar inte vad några folkpartister sysslat med inne på SAPnet. Men det tillför ett viktigt perspektiv och därför är det underbetyg åt journalistkåren att saken inte lyfts fram mer. Den enda som hittills berört frågan på ett kunnigt och intressant sätt är journalisten Anders R Olsson på Sydsvenskans kultursidor (7 sept-06) i artikeln Drevet springer åt fel håll - Usel säkerhet större problem än simpelt hackande

Läs mina tidigare blogginlägg i ämnet:
- Leijonborg och Freivalds i samma båt
- Leijonborg är rökt!
- Frågetecken…
- Nu ljuger tydligen Leijonborg också…
- En lögn är en lögn är en lögn

Läs mer på dessa bloggar:
- Peter J Olsson, KvP: Försvar för fp
- Lennart Regebro: Sossarna lägger ihop två och två och får det till… noll!?
- Kjellbergsweden: Besvikelse eller skadeglädje

(Intressant och andra bloggar om: dataintrång, folkpartiet, socialdemokraterna, SAPnet, Ulvskog, politik, val 2006)

Efter massiv ryktesspridning både på bloggar och i etablerade medier om hur, varför och på vems initiativ Dagens Industris scoop om folkpartiets dataintrång uppstod skriver reportern Fredrik Sjöshult i dag själv om saken över ett uppslag i tidningen.

Det är ett gott försök till krishantering efter att Dagens Industris och Sjöshults rykte börjat svärtas med anklagelser om att ha lagt upp avslöjandet i samarbete med socialdemokraterna. (Om folkpartiet hade hyrt Sjöshult som krishanteringsexpert hade de kanske kunnat lära något om konsten att i alla fall lägga alla fakta på bordet

En rad frågetecken klaras ut, t ex varför DI inte publicerade artikeln tidigare utan informerade socialdemokraterna och sedan väntade flera dagar med scoopet. Eller hur Expressen kunde ha nyheten innan DI ens kommit ut, vilket väckt misstankar om samarbete mellan den numera avstängde Expressen-reportern Niklas Svensson och DI:s Sjöshult - numera alltså bekräftade i form av att Expressen fick förhandsinformation om Dagens Industris avslöjande i måndagstidningen.

Fortfarande kan man förstås undra varför någon vänder sig till just Dagens Industri med ett sådant scoop, men det behöver ju inte tyda på en konspiration. Sjöshult har ett förflutet som kvällstidningsmurvel och har bevakat politik för DI. Han kan helt enkelt ha egna kontakter som förklarar saken, även om det gett upphov till spekulationer om att Niklas Svensson är den egentlige källan - men att samme Svensson inte kunde skriva artikeln själv eftersom hans eget dataintrång i SAPnet i så fall hade avslöjats.

Det är i och för sig upp till kritikerna att presentera mer än rena gissningar innan Sjöshult behöver förklara sig på den punkten, men han gör ett försök i förebyggande syfte. Dessvärre, måste jag tillägga - eftersom det är den svagaste punkten i hela hans resonemang:

“Nästa morgon fick jag veta att en av mina närmaste vänner, Expressens politikreporter Niklas Svensson, vid tre tillfällen mellan mars och augusti olovligen loggat in på Sapnet.

Det resulterade i felaktiga spekulationer om att han gett mig inloggningsuppgifterna, en teori som faller på sin egen orimlighet eftersom han i så fall därmed hade avslöjats med sitt brott i samma stund som jag publicerade en artikel om fp-spionaget.”

Nej, Sjöshult. Den förklaringen förstår jag inte. Det är väl inte alls så självklart att Svensson skulle avslöjats, eftersom han måste ha levt i tron att han inte kunde upptäckas. Annars hade han väl inte loggat in på SAPnet från sin jobbdator? Annars fanns det väl ingen anledning att neka till anklagelserna när de kom upp i början av veckan, utan han kunde ha berättat för tidningens ledning direkt.

Frågan är snarare om Svensson kan ha haft något hittills okänt motiv att berätta för Sjöshult? Ett sådant skäl skulle kunna vara att Svensson faktiskt inte kunde publicera själv, av en eller annan anledning, men genom att tipsa Sjöshult fick han vara del i spelet som kan avgöra valet och kunde samtidigt åberopa källskydd. Att sådant informationsutbyte förekommer över redaktionsgränserna är inte helt ovanligt - jag har själv varit med om att lämna över information till en journalist på en annan tidning, när jag för att skydda en källa inte kunde använda informationen själv men tyckte det var angeläget att saken kom ut eftersom det rörde just oegentligheter.

Notera att det här bara handlar om gissningar. Och det som starkt talar emot är att Niklas Svensson framför allt annat drivs av en sak: Löpsedlar!
Han hade sannolikt hittat på ett sätt att komma runt problemet för att i slutändan kunna publicera själv. Därför förbryllar det mig fortfarande att han inte använde sina kunskap om SAPnet för ett eget avslöjande. Eller ville han vänta in valets slutskede, men blev av en eller annan anledning frånåkt av Sjöshult?

Fortfarande bara gissningar. Det återstår för omvärlden att bevisa att Sjöshult haft orent mjöl i påsen. Så länge ingen lyckas med det får man faktiskt konstatera att han gjort ett kanonjobb för att skapa nytt liv i valrörelsen. Trots de frågetecken och konspirationsteorier som hans avslöjande också bidragit till.

Läs mina tidigare blogginlägg i frågan:
- Frågetecken…
- Jag hade kunnat göra samma sak!

Läs mer på dessa bloggar:
- Eldkastaren: Här föds Mollgan, källornas källa
- Eldkastaren: Mannen till vänster är “folkpartist”
- Bloggen Bent: Niklas Svensson - den politiska dödsdansens mästerregissör?
- Aftonfabler.se: Gick FP rakt i fällan?
- Sjölander: Nu måste väl konspirationsteorierna ändå få ett slut
- DTX i tråden Fredrik Sjöshult - Journalist DI - Skvaller på Flashback

(Intressant och andra bloggar om: Sjöshult, Dagens Industri, Niklas Svensson, Expressen, journalistik, media, folkpartiet, dataintrång, politik, val 2006)