Frostberg i San Francisco

Mary L. Schapiro, chef för den amerikanska finansinspektionen SEC, oroas över neddragningarna på många redaktioner. Risken är att antalet avslöjanden minskar, vilket också innebär att finansinspektionen får färre uppslag till granskningar.

En utväg skulle vara att SEC själv börjar anställa grävande journalister, enligt ett uttalande från Schapiro tidigare i veckan:

“Investigative journalism actually would be a pretty interesting skill set for us to have. We’ve talked about financial analysis, we’ve talked about forensic accounting being skill sets that we really need — understanding of complex trading, strategies and systems, but it’s one of the things the SEC has to do. It has to really broaden its horizons and bring in people who think about things a little differently than it has historically.”

(Intressant och andra bloggar om: grävande journalistik, ekonomi, finansinspektionen, Mary L. Schapiro, SEC, journalistik, medier)

Cecilia Aronsson beskriver ESS som hoppet för Sveriges framtid på forskningsområdet under rubriken Vem vill bli ingenjör? på Veckans Affärers sajt.

DET RÄCKER INTE ATT FLER SVENSKAR HITTAR LOCKANDE ingenjörsutbildningar i USA. Trenden måste vända även här hemma, så att de svenska ingenjörerna har något att komma hem till […] Därför håller jag tummarna för att det blir Lund som får det nya europeiska laboratoriet European Spallation Source (ESS), inriktat på materialforskning med hjälp av neutroner. Det blir Europas motsvarighet till andra center för materialforskning i Asien och USA. Om det etableras i Lund får Sverige helt nya möjligheter att hävda sig som forskningsnation.

Äntligen någon utanför Öresundsregionen som har upptäckt att ESS är en nationell angelägenhet - och inte en dragkamp om forskningspengar mellan Lund och Uppsala.

(Intressant och andra bloggar om: ESS, Cecilia Aronsson, Veckans Affärer.)

Utnämningen av Danmarks statsminister Anders Fogh Rasmussen till ny NATO-boss verkar ha haft ett pris när det gäller yttrandefriheten, att döma av dessa rapporter:

Tyrkiet tog sig betalt for Fogh-post

Berlusconi: Fogh har lovet at lukke Roj TV

Ska bli mycket intressant att följa hur den danska journalistkåren bevakar detta. Under en rundresa med Fogh i Kalifornien 2006 hade i alla fall de medföljande danska journalisterna en väldigt inställsam attityd till “sin” statsminister. När ens land och politiska ledning kritiseras av omvärlden sluter tydligen även journalisterna upp till försvar.

Vi har sett det tidigare i bråken kring immigrationspolitiken där svenska och danska journalister ofta har gett en hårt vinklad version till fördel för det egna landets politiska ledning. Vi lär säkert få se mer av den varan i danska medier när Anders Fogh Rasmussen nu blir NATO-chef.

(Intressant och andra bloggar om: Anders Fogh Rasmussen, NATO, Danmark, journalistik, politik, media, mediekritik)

Sydsvenskans Per T Ohlsson beskriver i sin söndagskrönika “Faktor X” i dag sverigedemokraterna som den okända faktor som kan göra alla opinionsmätningar helt meningslösa. Om sd kommer in i riksdagen 2010 kan det ställa till en hel del oreda, med följden att varken Alliansen eller en eventuell pakt mellan socialdemokraterna och miljöpartiet räcker till för att bilda majoritetsregering.

Frågan är vem som har mest att förlora på att ett sådant scenario blir verklighet, högern eller vänstern?

Läget är oklart, men en sak är däremot klar: Mona Sahlin har ytterligare en Faktor X att ta hänsyn till. Det är den interna opposition som aldrig velat se henne som partiledare, aldrig kommer att acceptera att hon är partiledare - och som kommer att göra allt för att hon ska misslyckas som partiledare!

Inom Alliansen gnuggar man redan händerna åt den splittring som uppstått mellan Mona Sahlin och Per Nuder. Analysen i det borgerliga lägret är att Sahlin kommer att gå in i en valrörelse där hon både måste slåss mot Alliansen och Nuders anhängare för att ta hem segern 2010. I ett sådant perspektiv kan både bråk med vänsterpartiet om ministerposter och ett framväxande sverigedemokratiskt hot framstå som mindre problem, relativt sett.

Mona Sahlin har redan förlorat första ronden i kampen om att stöpa om socialdemokraterna. De starka opinionssiffrorna gör att förändringstrycket efter valförlusten helt försvunnit och hon tvingas leva med en förlegad politik och kan bara ägna sig åt att parera regeringens utspel. När hon hösten 2010 tvingas avgå efter ett misslyckande i en valrörelse som borde ha varit öppet mål kommer Mona Sahlin att beskrivas som socialdemokraternas svar på Bo Lundgren - en parentes som partiledare.

Uppdatering:
I Sydsvenskan skriver Heidi Avellan, politisk chefredaktör, om Mona Sahlins interna problem i partiet och Nuders positionering i artikeln När beställningen inte är en kvinna (i papperstidningen lördag 22 november, oavsett hur webbartikeln är daterad).

(Intressant och andra bloggar om: Per T Ohlsson, Mona Sahlin, Per Nuder, Fredrik Reinfeldt, Bo Lundgren, Alliansen, socialdemokraterna, vänsterpartiet, miljöpartiet, sverigedemokraterna, politik)

Statsministerns fru sätter sig i ägarstiftelsen för en av landets största tidningar.

Förre statsministern lät hustrun sköta chefandet på det statligt ägda monopolföretaget Systembolaget.

En tidigare minister är av regeringen utsedd ordförande för den fria televisionens SVT.

Och så gnäller vi när Putin dribblar med de politiska posterna i Ryssland

Läs mer hos Resumé, Dagens Nyheter, DN Kultur, Dagens Media.

(Intressant och andra bloggar om: Politik, medier, bananrepublik, Fredrik Reinfeldt, Filippa Reinfeldt, Göran Person, Anitra Steen, Lars Engqvist, Putin, )

Regeringen Reinfeldt har inte bara misslyckats med att behålla de väljare som bytte fot i senaste valet och lade sin röst på nya Arbetarpartiet Moderaterna. Den typen av otrogna väljare är ändå svåra att bygga ett långsiktigt regeringsinnehav på.

Vad värre är - Alliansens kärnväljare har tröttnat. Regeringen levererar inte den politik man är intresserad av inom centrala områden som skatter, näringsliv, forskning (även om det sägs bli bättre med forskningsproppen i höst) osv.

Inte ens de frågor regeringen satsat mest på tycks ge särskilt mycket uppskattning, om man ser till hur ointresserad “marknaden” varit av att nyttja de nya avdragen och bidragen. Detta politiska haveri sammanfattas effektivt i dagens huvudledare i Sydsvenskan.

Frågan är nu bara hur Reinfeldt och hans gäng ska komma på banan igen? Det ser onekligen dystert ut inför valet 2010.

UPPDATERING:
I söndagskrönikan i dagens Sydsvenskan ger sig Per T Ohlsson också i kast med frågan om moderaterna och behandlingen av kärnväljarna:

“Vid moderaternas senaste partistämma – i Gävle förra året – ifrågasatte Fredrik Reinfeldt om det existerar något sådant som kärnväljare. Han agerar onekligen därefter. Om två år vet vi om han hade rätt.”

(Intressant och andra bloggar om: Fredrik Reinfeldt, regeringen, Alliansen, Nya Moderaterna, politik, Harpsund, Per T Ohlsson, Sydsvenskan)

Näringsminister Maud Olofsson har i veckan gjort ett nummer av att regeringen nu sänker arbetsgivaravgiften för den som anställer personer under 26 år.

Samtidigt växer företagens kritik mot att den borgerliga regeringen gör för lite för att underlätta företagens vardag. Det har uppstått en svekdebatt. Regeringen skakar på huvudet och säger att de inte förstår företagledarnas kritik - eller att företagarna rent av inte har förstått regeringens politik.

Men samtidigt som regeringen sänker arbetsgivaravgiften för en viss grupp personer på arbetsmarknaden har de höjt den med fem procentenheter för alla företagare. Åtgärden slår främst mot den omhuldade gruppen av småföretagare.

Tidigare har nämligen företagen kunnat dra av fem procentenheter av arbetsgivaravgifterna. Avdraget har varit begränsat till några tusenlappar i månaden, så det har främst gynnat de små företagen. (Även storföretag har fått göra avdrag, men vad spelar 40.000 kronor om året för roll på t ex Ericsson?)

Sedan årsskiftet är avdraget borta och arbetsgivaravgiften har alltså höjts med fem procentenheter för alla småföretagare, det vill säga den grupp som tidigare kunnat dra nytta av avdraget till fullo.

Eftersom avdraget gällde alla anställda oavsett ålder får höjningen mycket bredare genomslag än den nya sänkningen. Och så undrar Maud Olofsson varför företagen är sura på regeringen…

Läs även Sydsvenskans kritiska huvudledare om de sänkta arbetsgivaravgifterna för personer under 26 år: I skuggan av Borg

(Intressant och andra bloggar om: Maud Olofsson, Anders Borg, regeringen, näringspolitik, företagande, arbetsgivaravgifter, politik)

Mest intressant med den här tillbakablicken på Mona Sahlins många skandaler genom åren är egentligen inte innehållet i videon (även om den ger ett visst perspektiv på regeringen Reinfeldts första år) utan avsändaren…

Tipset att kolla in Monas skandaler på YouTube kom nämligen här på lördagskvällen från en mycket nära medarbetare till en av ministrarna i den borgerliga regeringen.

Håller Reinfeldt och hans gäng på att ladda om PR-kanonerna? Räkna med backfire!

(Intressant och andra bloggar om: Mona Sahlin, Reinfeldt, regeringen, politik, skandaler, YouTube, p-böter, TV-licens)

Ulrica Schenström hamnar på plats 17 i nyhetsmagasinet Fokus ranking av Sveriges 100 mest inflytelserika makthavare, publicerad i denna veckas nummer som kommer ut under fredagen - lanserad på nätet redan ikväll.

Men det svänger snabbt i politiken. Tidningen kan knappt ha hunnit till tryckeriet innan Schenströms makt var obetydlig. Placeringen behåller hon dock, men artikeln på webben är redan redigerad med senaste nytt om “pansartaxen” (Anders Borgs smeknamn på vännen Ulrica).

Andra kuriosa som är värda att notera är att Malmös (s)tarke man Ilmar Reepalu kommer på 13:e plats, långt före den gamle m-fienden från Malmöpolitiken, Tobias Billström, som numera är migrationsminister och i högsta grad kan påverka förutsättningarna för Malmös framtid, men ändå kommer först på plats 54.

Mest intressant med Fokus lista är dock de olika webbfunktionerna som tillåter vem som helst att lägga till information om de listade personerna, lägga till nya personer samt att genom Twingly få sina blogginlägg (som detta) länkade till respektive omnämnd persons sida.

Fokus bollplank i arbetet med wiki-funktionerna till Makthavare.se har varit Malmöbyrån Good Old och dess internetstrateg Björn Jeffery.

(Intressant och andra bloggar om: Fokus, politik, media, Ulrica Schenström, Anders Borg, Ilmar Reepalu, Tobias Billström)

I debattinlägget Därför åt jag inte moderatmiddag i går i söndagens Expressen försöker Rapports reporter Elisabet Höglund reda ut vad man som politisk journalist får eller inte får göra.

Hon slår in många öppna dörrar och hela artikeln andas pretto lång väg, när frågan ändå är rätt enkel:
Självklart ska politiska journalister röra sig bland de folkvalda, ju mer desto bättre. Problemet är snarare att allt för många reportrar är för fina i kanten för att göra det hårda fotarbete som krävs för att dra fram en egen nyhet.

Men att äta lunch eller middag med en politiker innebär faktiskt inte att man måste hångla upp dem, som Höglund tycks mena. Direkt korkad blir argumentationen då hon försöker förklara skillnaden mellan lunch och middag:

Om en journalist däremot äter middag med en politiker, sker detta utanför arbetstid, på journalistens fritid. Middagsätande är ofta betydligt mera intimt än lunchätande. Det dricks ofta vin och kanske också sprit och mörkret gör, att det är lättare att “gömma sig” undan blickar från allmänheten. En middag blir mer personlig, mer privat, kanske rentav intim. Finns alkohol med i bilden, så kan relationen mellan journalisten och politiken snabbt förändras till en alltmer privat historia. Gränser kan överträdas, som aldrig får överträdas.

Jag antar att man måste ha jobbat halva sitt liv i statstelevisionens tjänst för att tro att en middag per definition sker “utanför arbetstid”…

Som underhållande kontrast rekommenderas Niklas Svenssons svarsartikel Riktiga reportrar festar med makten.

(Intressant och andra bloggar om: Reinfeldt, Schenström, Elisabet Höglund, Rapport, Niklas Svensson, Politikerbloggen, TV4, politik, media, mediekritik)

“Det skapar spänningar i samhället och ökar klyftan som blir svår att överbrygga.”

Orden är Göran Perssons, hämtade ur en intervju i Dagens Industri den 28 november 2003. Ämnet är Skandiaskandalen, men uttalandet kunde lika gärna gällt en extraknäckande ex-statsminister.

(Intressant och andra bloggar om: Göran Persson, politik, Skandia, girighet)

Budgetfrukosten vid Lunds universitet är äntligen över och statssekreterare Peter Honeth från utbildningsdepartementet kan slutligen ta telefonen, som ringt typ tio gånger under budgetpresentationen.

Men platsen är kanske inte den bästa för att tala hemligheter, omgiven av journalister som han är, så Honeth drar sig undan…

(Intressant och andra bloggar om: Peter Honeth, utbildningsdepartementet, budgeten, regeringen, alliansen, politik)

Läser, apropå den makalösa mediala bevakningen av utnämningen av Ewa Björling till ny handelsminister, en krönika av Sydsvenskans Andreas Ekström.

I krönikan, som publicerades i Journalisten i oktober 2006, ironiserar Ekström över vilka banala ting som numera kan fälla en minister.

Den är skriven som ett framtidsscenario av en ministertillsättning (och avsättning) år 2025 - men Reinfeldts uppläsning av Björlings “brottskatalog” på presskonferensen i onsdags ligger inte långt från Ekströms ironiska framtidsvision. Det bör säga allt…

PS. Är det någon som vet vad en handelsminister gör?

(Intressant och Andra bloggar om: Andreas Ekström, Reinfeldt, Ewa Björling, politik, mediekritik)

EU-topp vill förbjuda terrorord skriver DN i kväll.

Vore det inte enklare om EU tog fram en egen sökmotor med endast godkända ord och förbjöd alla andra?

En genväg vore förstås att ta en liten del av EU:s budget, köpa upp Google och omvandla tjänsten till EU-sökmotorn Goolag.

(Intressant och andra bloggar om: EU, terrorism, politik, yttrandefrihet, Google)

Mats Odell luftar en intressant fråga kring modern opinionsbildning, de begränsade möjligheterna att bemöta ledar- och debattartiklar samt bloggen som ny kanal när andra vägar är stängda, även för yrkespolitiker.

Och han gör det förstås på en blogg, nämligen hos Politikerbloggen.

Själv hade jag tyckt det var mer spännande om DN Debatt hade släppt in ett sådant inlägg hos sig och samtidigt funderat över hur man i högre grad skulle kunna kombinera sidans exklusiva ställning med ett verkligt intressant debattforum. För rimligen är ändå inte Mats Odell den som drabbats hårdast av DN:s grindvakter.

Beta Alfa skriver också om Odells inlägg på Politikerbloggen, liksom Dagens Media där DN Debatts Mats Bergstrand försvarar sig. Det försvarsinlägget har dock inte uppmärksammats av Politikerbloggen.

Uppdaterad: Jag misstänkter att det är den här artikeln på DN Debatt som fick Odell att gå igång. Lite ironiskt är det då att Odell skriver själv på DN Debatt i dag om alliansregeringens stopp för förslaget på nya storregioner, bara två dagar efter att han på Politikerbloggen angripit DN Debatt.

Intressant och andra bloggar om: Odell, regeringen, DN Debatt, media, politik, kristdemokraterna, etik